Aftonbladet – 17 december 1846, sida 1

plot på SM SIllalsa styrka, sin Iulra vishet, och mamsell Gillbergs och fru Friebels danspartier gåfvo taflan ett ökadt angenämt intresse. Också visade publiken sin tillfredsställelse med återkommande aplåder. —d— — De anmärkn ngar, vi för eit par dagar sedan framställde angående ett visst bref från landsorten, i Postoch Inrikestidningen, hafva naturligtvis ännu icke kunnat hinna läsas och besvaras af författaren, mannen vid Kungsör men mannen vid Baggensgatan har i den förres ställe lemnat ett kort svar i går afton. Han menar alt de läsare, på hvilkas mening en publicist bör sätta värde, tänka med honom plika i frågan om dylika invectivers besvarande, nemligen att det icke bör ske. Också sker det icke. Skäl och bevis i sak för de åsigter, P. T. framställer, hafva aldrig utebliivit, men det är också de enda vapen hvarmed vi vilja strida.n Det är utan tvifvel ett intressant fenomen att se mannen vid Baggensgatany (der Posttidningen har sin byrå), för detta utgifvaren af Svenska Biet och Morgonen, på nyssnämnde sä!t insvepa sig i sm värdighet och upphemta en salfvelse för sin stora humanitet. Vi tage oss endast friheten observera, alt ett sådant sätt förefaller likasom litet hycklund i ett blad, der man nyss förut kastat nationen i synen det oförskämda och hånande påståendet, att uttryckandet äfven i hofsamma ordalag af en önskan om en konseljförändring delvis ell:r helt och håleln, rinnefattar en vida oblygare och mera förnärmande opposition, än hvilken annan som he!s ), och ett våld mot sjelfva princip.n af vårt statskick. Det går väl an, att medan man genom ådana påståenden som dessa och dylika gör vad man kan att predika absolutismens läror, försöka at medelst en affekterad moderation söra sig hård emot den tillrättavisning, en sålan politisk cynism framkallar, när man ej har nnat att-svara derpå; men felet är, att folket cke tror på hela detta pryderi.