Aftonbladet – 16 december 1846, sida 7

åsigt om den saken? Det är lika sannt som led. samt, attfpartiskhet och konsiderationer gjort sig gällande vid åtskilliga befordringar inom flottan — denna gång hafva de det ej. Det är en orättvisa alt påstå något sådant och vore en oklokhet och otacksamhet af hvarje för vapnets bästa nitälskande man. Med hvad insändaren nu går att yttra, önskar han ej kasta skugga på de förbigångne. Man kan ju vara en både aktningsvärd menniska och nyttig medborgare, utan att just vara lämplig till kapten i flottan. Kaptenlöjtnant Castegren är känd som en duglig och aktad sjöman, och skulle någon anmärkning vid detta tillfälle göras, så vore den visserligen till förmån för honom; härvid tiger dock Neajaden stilla. Hvad f. d. sekonden å fregatten Desiree beträffar så känner man nogsamt i Carlskrona hvem som på det fartyget förrättade sekondtjensten. För att ej säga något annat, så instämmer insändaren med Najaden i loford öfver f. d. sekonden å fregatten Josephine kaptenlöjtnant Paul Ameens heroiskt sjelfständiga karakter och vill blott göra det amendement: Att lika stolt han var i sitt uppförande mot och klandrande i sina omdömen om sin chef — lika despotisk var han å andra sidan mot sina underlydande. Det är obehagligt för insändaren att behöfva yttra sig sålunda om en person, som för närvarande måste känna hela smärtan af att se sig förbigången till befordran, men les extråmes se touchent, och mot Najadens opartiska upphöjande har insändaren ej kunnat sätta annat än den partiska sanningen. Najaden må ej tro, eller söka inbilla andra: att kaptenlöjtnant Ameens politiska åtgöranden i någor mån stått i vägen för hans befordran. Det är insändarens fullkomliga öfvertygelse att sjöministerr ej ens tagit någonting så obetydligt i betraktande, och om han gjort det. så hade det snarare varit en anledning för än mot kaptenlöjtnant Amecens befordran. Det är ju också en möjlighet att sjöministern — dertill föranledd af antedecentia — tagit i betraktande att Kongl. Maj:t ofta nödgas sända korvettchefer på egen hand, och att dessa då måste vara så pass i sina affärer, att de ej komma i frestelse illita skeppschefskassan för att släppas från land af sina egna björnar. Många tycka måhända vid genomläsandet af denna artikel, att insändaren för skarpt yttrat sig uti en allmän tidning. Om så är, så ber insändaren av för jemförelsens skull få komma till artikeln i Naaden. Der står på ett ställe: att kaptenlöjtnant Ameen aldrig låtit sina förmän bandtera sig som n skoputsare,, och detta yttrande innebär i sig en så grof och orättvis förolämpning mot flottans hela oficerskorps, att insändaren ej kan annat än häpna yfver Najadens redaktör, som i hettan glömt sig så ångt, att han kunnat nedskrifva och låta trycka letsamma. Slutligen vill insändaren tillägga: Att om sjöministern i allt framgår med samma kraft och omanka för vapnets bästa, som han vid denna beforIran ådagalagt, så kan framtiden ej döma honom utt hafva styrt med godtycke, väld, och konsilerationer.