timmar väntat, utan att blifva bemärkt, frågade honom nu efter hans tankar och åsigter. Man föreställe sig dock icke, att Jules, oaktadt alla dessa utmärkelser, kände sig lycklig. Den långa overksamheten, de toma förströelserna, frimför allt skiljsmessan på obestämd tid från hans älskade maka, hans beroende af ett frunlimmers ädelmod, var för honom något så tryckande och qvalfullt, att han endast ännu fördrog det, för att icke bryta sitt gilna löfte. Markisinnan de Caumartin, ehuru mycket hon tycktes intressera s:g för honom, hade ännu icke för hans befordran företagit något afgörande steg. Han var öfvertygad, att numera tillfälle icke kunde felas honom, att med glans uppträda såsom lagfaren, men markisinnan ville icke höra talas om processer och domstolsscener och Zephirine log öfver den allvarsamma juridiska togan. Han -hade nu sjelf kunnat taga sig fram, då han fullkomligt grundat sitt inflytande; men han hade förbundit sig, att låta sin beskyddarinna handla, och han kände sig icke berättigad att utan henne göra slut på sitt plågande tillstånd. I en sådan sinnesstämning besökte Jules en afton hos markisinnan en af de eceniska föreställningar, hvilka hon infört, och som gerna bivistades af de älskligaste och snillrikaste fruntimmer, äfvensom af erkändt talangfulla män. Grefvinnan de G... och markisinnan de C... spelade sina roller så förträffligt, att alla voro förtjusta deraf; men Jules var så fördjupad ji sig sjelf, att Zephirine, som flera gånger tilltalat honom, blef utan svar och ändligen måste erinra honom, att det gifna stycket vore slut. Han tycktes icke förstå henne, och då hon fattade hans arm, följde han h nne m-ckaniskt Henri och baron de Breteuil hade märkt ati baronessan dAubaine förde m:d sig Jules så som man leder -en sömngångare eller blind Flere af sällskapet hade under tiden spridt sig i de andra salongerna, . der man konverserade