Aftonbladet – 16 december 1846, sida 1

svite bakom Konungen. Bakgrunden lföreäller en trakt vid Gripsholm. Tafisn är utförd i fyra färger med tontryck. Det vackra arbetet ädrager sig allmänhetens uppmärksamhet, lika mycket genom den väl valda situationen, som genom den artistiska behindlingen. ATTARPSKA MALET. Vi meddela, efter Jönköpingsbladet,, det i Götha hofrätt, vid förhöret mod dei detta mål anklagad 2 personer förda protokoll. Utdrag af protokollet, hållet inför Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt i Jönköping den 3 Dec. 4846. Enligt kong. hofrättens den 23 sistlidne November fattade beslut i underställda brottmålen, angående häktade Safia Maria Ekvall, hennes moder, kontrollören Per Ludvig Ekvalls enka Hedda Christina Ekvall, född Pahl, och pigan Hedda Magnusdotter Thorman från Attarp, samt kontrollören Ekvalls son, på fri fot varande Per Wilhelm Ekvall, anklagade för kontrollören Ekvalls och pigan Maja Stina Forsbergs förgörande genom förgift, Thorman ärskilt för barnamord och Per Wilhelm Ekvall för fylleri i kyrka med mera, hade bemälte häktade personer blifvit inställda i kongl. hofrättens yttre rum, der jemväl Per Wilhelm Ekvall och åklagaren, kronolänsmannen J. Agelii, efter erhållen kallelse, sig infunnit. Nu förekallades först i åklagarens närvaro Sofia Maria Ekvall. Hon framträdde på tillsägelse till dombordet och uppmanades att afgifva en fullständig berättelse om bevekelsegrunderna, beslutet och tillredelserna till samt verkställandet af de grofva brott, hon inför Tveta häradsrätt å sig bekänt. Hon fattades genast vid framträdandet af en lindrig darrning, och ordföranden föreställde henne derföre i milda och lugnande ordalag, att hon, som redan lättat sitt samvete gerom bekännelsen af sina brott, icke borde hysa någon rädsla för sina här närvarande domare eller någon tvekan att sanningsenligt meddela de fordrade upplysningarna. Då Sofia Maria Ekvall icke efterkom den henne gifna uppmaning, utan en stund förblef stum, tillsporde ordföranden henne, om beslutet att taga fadren afdaga först fattades hösten år 1844. Härå svarade hon: så längesen var det int.; men, erinrad om sin uppgift vid häradsrätten, huru hon och modren en dag nämnde höst på Attarp vid kakelugnen i salen samtalat i ämnet, vidgick hon detta och upprepade korteligen en del af sina yttranden vid häradsrätten, nemligen: att nyssberörde dag, då Ekvall varit psvår oh slyggs. modren om aftonen till Sofia yttrat: Om vi kunde ställt något att ge pappa, så finge vi bärtren; att Sofia, som biföll detta förslag, sedermera i följd deraf anmodade Gustaf Forsberg köpa opium och, då det ej erhölls, affa arsenik; att hon nu ej minnes tiden, då det skedde; att hon af Forsberg erhöll först vå små bitar och, då detta ej var tillräckligt, en större bit arsenik, samt ait hon lade arseniken i sin byrålåda och derom underrättade modren. Efter dessa uppgifters meddelande fullföljde icke Sofia Maria Ekvall berättelsen, änskönt hon dertill ånyo uppmanades; och då hon på ordförandens åtskilliga frågor icke heller aflemnade andra svar, än som innefattas i hennes inför häradsrätten afgifna sista bekännelse, blef denna ur ransakningsprotokollet för den 8 sistlidne Juni för henne uppläst; hvarefter Sofia Maria Ekvall, som syntes med uppmärksamhet afhöra läsningen, på fråga förklarade sig vidblifva samma bekännelse. Ordföranden framställde härpå flere frågor till Sofia Maria Ekvall, dels om orsaken till fadrens svårmodighet och besynnerliga lynne, dels angående beyekelsegrunderna till brotten, dels om förgiftningen af spenaten, smörgåsen och hafresoppan, delg om modrens delaktighet i giftblandningen och dels angående tillkomsten af de i modrens kappa funna blodlefrar; dertill Sofia Maria Ekvall svarade: att hon ej kände grunden till fadrens kinkiga lynne, men att han tidtals var svår och hård emot henne, hennes moder och syskon samt ej hade mera förtroende till henne, än till syskonen; att enda orsaken till fadrens förgifvande var hans stränghet emot hustrun och barnen, samt Sofias och hennes moders förhoppning, att det skulle blifva bättre för dem alla, när han var borta; att bevckelsegrunden till Maja Stina Forsbergs undanrödjande endast var fruktan, det hon kunde yppa brodrens åtgärder att skaffa gift, derom hon troddes hafva kunskap; att Sofia ensamt haft hand om det erhållna giftet och vyerkställt sitt och modrens gemensamma beslut att taga fadren och Maja Stina Forsberg afdaga, dymedelst att hon lagt ungefär hälften af den större giltbiten i spenaten och det öfriga på smörgåsen ; att hafresoppan deremot Sofia veterligen icke blifvit förgiftad; att spenatens förgiftande verkställdes, medan Henriette var i en annan byggning efter lingonsylt på sätt den sistnämnda skulle hafva vid häradsällen uppgifviln; samt att Sofia hvarken hade nnedom om tillkomsten af blodlefrarna i den af henne, dagen innan dessa funnos, begagnade kappan Her kunde upplysa, hvilken mening Hedda Magvusdotter Thorman må hafva haft med yttrandet: hvarföre skall mamsell röra i sådan uselhet ?, Härefter fick enkan Hedda Christina Ekvall i lottrens och åklagarens näryaro företräda, och ordöranden sökte genom allvarlig föreställning om de lera anledningar, som förekommit till stöd för saningsenligheten af Sofia Maria Ekvalls uppgift, att nodren varit i mordgerningarna delaktig beveka icana sednare att, om hon visste sig vara skyldig, fgifva sannfärdig bekännelse. Enkan Ekvall besvarade denna framställning med ere upprepade Yttranden, att hon visste intel om talade brotten, och att hon icke haft kännedom tt gift fanns i hennes hus eller att sjukdomsfallen ärrörde af förgiftning, innan dottren hemkommit rän besöket hos läkaren. Hon frågade om det vore jenne tillatet att tala; och då detta tillstaddes, ände hon sig till dottren, yttrande: Sofi vet, att ag är oskyldig — Kan du sära, att jay deltagit fö