Aftonbladet – 11 december 1846, sida 2

SVH MR ämnas. Hvad det betr ar, att mamsell IL. skulle söka hjelp hos Iäka: 0, så får till upplysning meddelas, att som läkare så ofta misstaga sig om sjukdomar, så väcker det alldeles ingen förundran, att författaren till den plumpa artikeln äfven i detta fall sig ganska mycket misstagit. Opartisk. S— 2 RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Attacken på Söndagsbladets utgifvare. Dagbladet innehåller om förhören vid kämnersitten i detta kända mål, hvarvid det vid polisen örekommande förut varit refereradt i Aftonbladet, ctt sammandrag efter protokollerna. Det mesta är ungefär enahanda med hvad läsaren redan känner derom, att kaptenen vid stadsmilitär-korpsen, hr Sten, och distillatorn kapten Howing, vid två särskilda tillfällen i Augusti månad hade slagit förre kontoristen och nuvarande utgifvaren at Söndagsbladet, 2dvard Sjöberg, enligt uppgift för att straffa Sjöberg, för den lögnaktighet och smädlighet, som hans tidning visat, dels emot dem, dels emot andra. röljande kan imedlertid vara afintresse att tillägga: Vid första förhöret har för Sjöberg uppträdt såsom fullmäktig protonotarien Hervan, men Sjöberg elf uteblef, och Hervan uppgaf såsom orsak till uteblifvandet, att Sjöberg vire så sysselsatt med korvektur.t på sin tidning, att han ej kunde infinna sig. — Kapten Stån har, ang gående första tillföllet då han slog Sjöberg, uppgifvit såsom anledning dertill dels Sjöbergs plumpa och ohöfviska bearande af Ståns uppmaning att i Söndagsbladet itta åtskilliga förklenliga yttranden om Sten, dels också att Sjörerg gcnom ett slags föraktlig I nyck på naciun gifvu on olidig spotsllut är sitt use rde). Det sednare uppträdet vid hörnet af Tyska brinken hade härledt sig deraf, att Sjöberg, då han mött Sten i hörnet af brinken och Skomakaregatan, vändt sig emot Stån med ett vidrigt hån på läpparnan. Uppretad häraf hade Sten gifvit Sjöberg ära slag, minst fem, af en käpp, den han haft i handen. Angående uppträdet vid Tyska brinken den 417 Augusti, förekommer i berättelsen, att kort efter det förut i Aftonbladet omförmälde tillfället, då hr Åberg blifvit attackerad af kapten Hoving, hade, enligt ett vittnes intyg, Sjöberg, som varit inne i tovaksboden, varsamt gläntat på dörrarna, stuckit ut hufvudet och frågat någon utanför på gatan stående person, om de gått sin väg ännun. Då ett jakande svar följt, hade Sjöberg hastigt sprungit öfver gatan in på källaren, samt ropat åt vittnet: stäng igen, de komma och slå mig. Tobakshandlaren Lönnerberg har bestämdt intygat, att Sjöberg inne i boden blifvit slagen både afhrr Stån och Hoving. Kapten Stån nekade dock att han varit inne i boden, utan påstod, att sedan Sjöberg, till följe af den honom gifna pujl, fallit framstupa in i boden, hade Sten, sjelf stående på gatan, pgifvit Sjöberg en stum. Götheborgs Handelstidning innehöll nyligen en artikel om denna affär, hvari gjordes den anmärknincen, att det bästa beviset på olämpligheten af sådana fysiska tillrättavisningar som denna, är det factum, att Söndagsbladet är lika otidigt och lögnaktigt som tillförene, oaktadt utgifvaren fick så Mycket stryk. — Två unga g05sar, söner till klädesfabrikören Marks v. Wäörtenber gingo i onsdags eftermiddag ut på den till en del tillfrusna Tanto: jön; den äldre brodren roade sig med skridskolöpning, den andra åkte kälkbacke. Nöjet fick dock snart ett bedröfligt slut, då den yngre gossen med sin kälke plötsligt for ner i en yvak och omkom. Hans lik blef i går återfunnet. — En trasig yngling fanns i öfverlastadt tillstånd liggande uti operaförstugan i går afton. Yan blet förd till Castenhoffshäktet, att der sofva ruset af sig. I dag var ynglingen inställd i polisen, der det upplystes att han är omkring 46 år gammal och heter Mathias Jansson; han skall flerfaldiga gånger tillförene funnits berusad. Vid detta tillfälle: hade, efter hvad han uppgaf, några herrar på en källare gifvit honom punsch, hvaraf han druckit tills sansen förgick honom. Han dömdes till fyra dagars fängelse vid vatten och bröd. — En qvinsperson vid namn Anna Christina Andersson hade lefvat tillsammans med en karl, som tjente såsom dräng hos en viktualiehandlare. Efter någon tid ledsnade karlen vid sin qvinna, körde bort henne och skaffade sig en annan väninna. Den öfvergifna framställde då, det var helt nyligen, i polisen en anklagelse mot drängen för otrohet, dock icke emot henne, utan mot sin husbonde; hon uppgaf att han tid efter annan skulle hafva stulit några säckar från hökaren, samt Jåtit henne sprätta bort märker och sedan af de söndersprättade säckarne förfärdiga en madrass åt honom. DPränger blef kallad till polisförbör, äfvensom husbonden. Den förre nekade att han stulit några säckar; den sednare sade sig icke hafva saknat några sådana och hade ej funnit annat än att drängen i si n tjenst varit ärlig och pålitlig. Slutligen förklarade också qvinspersonen Andersson, att hennes angifvelse varit osannfärdig och att hon framställt den, för at! få hämnas på drängen. Hon utlät sig: jag var arg på konom för det han körde bort mig och teg er ann; och så visste jag icke hvad jag skulle hitt: på, för att göra honom ett spratt. Målet fick efter denna förklaring förfalla; mer drängen hänvistes att stämma Andersson för henne: falska och ärcröriga beskyllning. hänt. Vid det tillfälle, då saken förevar i kämnorsrät. ten och då rummet var fullt af åhörare, som hal högt gjorde hvarjehanda anmärkningar, hörde någon i hopen r vira vid detta hr Stöns anföran de: Annar r Sjöberg just inte så illa ut; tvert om tycker jag att han är, ganska Ö filtäck, hvilket väckte mycket löje bland de kringstående TT ANDER USA YR RTR: