Aftonbladet – 11 december 1846, sida 1

TOCKEEOLM. De på fm m. ankomna utländska poster modförde tidningar från Paris af dear 30 Nov.; frår London af den 4 och irån Mimburg at den dennes. STORBRITANNIEN, Times innehöll den 29 November den underrättelse, att Storbritanniska regering n affirda! sn protest emot Krakaus införlilvan? le med Österrike till hofven i Wi 1en, Berlin och S: Petersburg. Ännu finnes ej detta dokument : tidningarne, åtminstone ej auten!ikt, och förrär detta skett, är ej rdt att, eter hörsagor, berätta nigot om dess inn2håll. Redan förliden sommar uppgafs i enzelska tidningar, och berättades efter dem i Aftoablzdet, att Don Carlos, äldste son, grefven al Mon!cemolin, efter sitt försvinnande irån Bourges, ankommit till London, och uppehöll sig der inkognito. Flere särskilda gånger hade Londonerbladen sedermera alt förtälja om hans projekter att lörsöka en landstigning i Span:en, underhandlingar med bankirer, besök som han mottoz, m. m. Efter allt deita föreal!er det något ege, att nu se Lines borälta, att bemäl de notabililet den 22 Nov. ankommit till L don, åtiölid af general Montenegro och sin höndsekreterare, Don Romualdo Mon. Greven iakttog den strängaste inkognito, men erhöll det oaktadt talrika besök al Tory-adeln. Enligt uppgit i Mornng Post skulle hertigen ut Bordeaux med sin nygita gemil även snart vara att förvänta till England. TYSKLAND. I preussiska konseljen ö!verlägges för närvarande om celt s. k. Tolerans-edikt. Sedan regeringen i flere år förföljt och trakasserat personer, som ej i religioa kunnat omfatta de medeltids-åsigter, regeringen eller åtminstone den högsta personligheten hyllar, så lärer man genom det missnö e och de söndringar, detta åstadkommit inom församlingen, hvilket på flero ställen visat sig genom affall från statskyrkan, slutligen kommit till den ganska förnu tiga slutsatsen, att det ej ståri reger:ngens makt alt föreifva huru och hvad menniskorna i Preussen skola tro. Fredrik den ende hade, såsom bkant är, den grundsatsen att låta hvar och en blifva salig på sin facon, och försökte ej att tvinga samvetena. Det toleran:-odikt, som nu omtalas såsom varande i fråga, skulle på visst tt hylla Fredriks grundsats; dock icke heit och hållet. Hvar och en skulle väl få tro hvad han kund2 och ville; men den, som inzck i statens tent, vore förbunden at bi skänna sig Lill en af de kristna religionsafdelningar, dem staten erkänner eller tolererar. Af de 64 Gustaf-Ado!fs öreningar, som hittills hållit sammankomster för alt uttrycka sin opinion ö:ver d:r Rupps utvolerande ur föreningens generalsammankomst i Berlin förliden höst, hafva 33 nästan enhälligt eller med gan