sig hastigt, lik en skygg vilde, som singen sr en Europ. Mannen könner vår tid Eka litet som fordom hans namne kansleru sade Henri. VHopital! bm! et narn af dilg betydelse i våra dagar. HH. Följande degen anpmälte portvakten i huset der Jules de VElopital hyrt en toritig boning, att man aflomnat e!t paket till honom. Jules var ej van att emoitaga något. Ilan hade inga ia s gting om hvilka han korresponderade, inga fordringsög:re, som kunde göra skri:tliga anmeningar. f:n öpp nade has igt paketet och fann deruti sin plönbok, åtföljd al dessa rader: Min Lo:re! Min systerson Roger Henri har tillölligtvis hiltat er plånbok. Vi taga oss friheien att återinda er den. För alt erfsra er adress var jag nödsakad att kasta en blick deruti. Jag åstundar ingenting högre än att derförs få personligen bedja er om förlåtel e. om ni tläckes hedra mig med ert besök. D-: IFHopital var hvark n ohötlig eller nog egen och naturmeaniska, för all icke emottaga kallelsen. Baron de Breteuil var allmänt känd, och Jules trodde sig i konom kunna finna en beskyddare. Et bittert leende sväfvade dock på hans läppar. vÅter en ny er:arenhet,, sade han till sig sjel då han inördes i baronens kabinett. Den förnäme minnen emottog honom mea den höfliga välvilja, som är så egen för många höga, och på visst sätl ersätter den verkliga hiertlighe! en.