lycklige, som funnit hemligheten, at en hel jerdedels timma ådraga sig Uppmärksamhet af den skönaste dam i Faubkourg S:t German, af Frankrikes aktningsvärdaste Tegitimist ech af hufvudstadens argaste sprält, ehuru ban ser ut som en lasaron. Liknande hvarje szlonghjelte, som endast bohöfver en åthörare ör all inleda ett samtel, skyndade hon r kt emot förem?let för sin nyfikenh et, som, förlrytsam öfver de ifrån vagnen på honom riktade blickar, vändt sig om, då man na kades. , harles! Charles! ropade bkerrn, finner jag dig bär, ensam och till fots, medan den sköna Elme väntar r på dig; bon är utom sig; hvad a henne? Den obekante sig sig om. Ni misslager er, min herre, Jag heier icke i ber jag tusen ganger om förlitele. Den talande Ukhet, den älskvärda Likgilughe, hvilken min vän af föresats visar i sin klädsel, höjlningen, med ett ord Ut bidrog tll förvexlingen. Ni måste har? fvå märkt, att vi sk rpt betraktat; till och med vinkat åt er.n Dut förra har icke undjallit mig. — Sannalikt har ni intet vidare alt säga mig yttrade dea obekan!e, i det han bugande ville aflägsna sig, Ånnu mycke!, min herre! Skänk mig ännu ett ögonblick. Jag skulle bliva er oändligt iörhunden, om ni sade mig hvari min vän Cherles så utomordentligt liknar mig: mitt namn är Rocer Henri, markis de V-Oeh milt, herr morkis, ör Julos de PFlopital, jurist. De Yffopital! ett berömdt namn. Kanbhända en descendent ar den store kanslern ? Väl möjligt, herr markis. Åtminstone fin nes en viss örverensstämmelse oss emellan. Och utan alt-afbida vidare svar afläg nade ha