Aftonbladet – 9 december 1846, sida 2

illaren är för väl murad att lita söndertaga g på en nat.o Men se Bengt Jansa hade likvisst cj så oUL i sin förmodan. Jag kan nu gerna tilligsa: att nådig lagmons sött att alvisa Mig smakade något heskt, hvariöra jag beslöt att sjelf laga reda på förhills ndet. Och dett: hr lyckats dig, kan jag förstå? Sent oms der, efter att hafva vakat trenne nätter å rad och något på den fjerde.n Det förljenar drickspengar och du skall ej blifva utan dem. Berätta om resultatet af dina forskningar i mörkret., Och nu började rättaren, i en ton som tillkännaga! att han trodde sig hafva utfört en verklig hjeltebedriit. -— Häromdagen, då jag märkte oråd, tog jag mig för att hålla syn med källaren, så insom utvändigt. Det iörsta som derunder ytterligare stad ästade min tro, att tjyfvar helsat på — var något murkalk, som bade fallit ner, längst in i bingen. På inre väggen märktes dock ej att åverkan skett. Att dörren och låsen varit orörda af tjyfvihänder det såg jag strax. Nu gick jag att beskåda yttre väggen, kände på hvarje sten, men allt tt fast och på sitt siälle. Förargad och i begrepp att afligsna mig, kom j:g händelsevis att kasta ögonen på marken. Då märkte jag, alt jorden på ett ställe vid muren var mera s, än lagret tält bredvid. Ha, hal! tänkte jag, här har räfven sin ingång. Jag lade mig nu ner alt med händerna undersöka fläcken. Så fort jorden var undanförd, påträffade jag en flat, något större sten, som var lös. Då jag borttagit den, fick jag se ett stort hål, hvilket sick in i kill rn, och hade fordom troligen varit ett luftrör. Efter denna vigtiga upptäckt, lade jag stenen på sitt ställe, betickte den åter med jord och beslöt att sjel: nattetid hilla vakt grannskapet. — Första och andra natten var ut tyst och stilla; men i går qväll omkring