Aftonbladet – 9 december 1846, sida 1

FALSK OCH SANN PHILANTROPI (Skizz af Albano.) (Slut fr. gårdagsbl.) BACKSTUGUSITTAREN. Djupt in i den vidsträckta granskog, son tillhörde säteriet Siora Wibo, bydde backstugu sittaren Anders Björn. Hans a! några stocka: och tor. uppförda koja låg vid foten al en sand ås, mellan hvars stengrus och mossa en oci annan halftorkad enrisbuske trängde sig fram att vittna om den dervarande naturens poesi fattigdom. Inom den låga bostaden framlefd: den fattige mannen och hans hustru sitt öds liga och iörsakande lif, och nöd och bekymmer: voro deras hvardagsgäster. Det var en mörk och stjernlös höstafton Stormen strök hvinande genom den glesa sko gen, der ufven tjöt, spejande e:ter ro, unde det ett stridt regn nertryckte grenar.a och bil dade vattenränner i den rödstrimmiga sanden Vid den af några itända risqvistar flammande eldstaden satt Björn, med händerna hviland sammanknäppta i knäet, och stirrad: på de fly gande gnistorna, medan hans hustru var sys selsatt att tillreda qvällsvarden. ,Hvarföre på en tid så tyst och nedslagen min gode And:rs? Förr var du så munter ocl nöjd, spelade dina polskor, dansade om met din hustru och påstod, att du ej ville byta lot med sjelfva kungen., Det var den tiden, Lena; men nu — sedar jag märker att vi arbeta förgälves, så känne det i mitt innersta som ville det springa sön der, såsom ville mitt hjerta tförblöda. Ack hvad fattigdomen är för en tung boja! sad Björn, och en lång suck fortsatte hans klagar ötver li:vets bitterhet. Men jag kysser min boja, gör du så med så blir den littare att bära. Dessu:om, hvac hjelper det att öfvergilva sig sjelf, fast andr: