Aftonbladet – 8 december 1846, sida 2

särskildt d rigenom, att sedan det besjungna be riclsekriget har U nytt Tyskland uppstått på andra sidan verldshafvet, genom menniskor som flytt undan den absoluta rättvisan i hemlandet, och hvilket cnligt de sednaste officiella uppgiiterna från Förenta Stiterna redan 1 år bestod af tre millioner tyskar, och med den oupphörliga tillvexten af inflyttningarne ans:s komma att, inom tre till fyra år, i folkmängd stiga till fem millioner, ell.r fullt upp så myeket som hela skandinaviska halföns beolkning. Men likasom förf. bland sina exempel noga aktat sig från att nämna det oss närmaste och det mest åskådliga, nemligen Norriges, emedan det innehåller den lefvande vederläggningen af hela diatriben, och den bästa i Europa för närvarande befintliga lösningen af problemet att förena hans s. k. borgerliga och hans s. k. politiskav rättigheter i de sanna medborgerliga; likaså har han försigtigt undvikit att vidröra hufvudfrågorna, hvarpå allt beror, nemligen dessa: ir det tänkbart att pluraliteten af ett samhälles medlemmar skulle, vid valet af de ombud, dem den anförtror bevakandet af sima rättigheter, kunna låta leda sig emot sitt eget intresse? och ir det tänkbart att pluraliteten af de valde, när valen icke uppkomma från något inskränkt kollektivt intresse, skildt från hela samhällets — d. v. s. från något stånds-, klasseller korporations-intresse — är det tänkbart då, att de valde, sålunda skilda frin både förbindelser till och förhoppningar från alsöndrade och mer eller mindre mäktiga samfund inom samhillet, kunna föreslå eller bifalla lagar och atgärder, som strida emot denna pluralitets eget intresse? Men pluralitetens intresse är i begge dessa fall hela samhällets, eller den allrastörsta delens deraf. Om således icke något ädlare motif funnes för en valmans och en representants utöfning al sitt kall, än den mest krassa egennytta, så skulle till och med detta vara tillräckl gt, för att betrygga samhället om den bästa representation och den för samhället i det heia nyttigaste lagstiftning. Misstag kunna begås, missledningar kunna äga rum, både vid representantval och representantbeslut, äfven på detta vis tillkomna; men de blifva hör hvarken öfvervägande till antalet eller länge oafhjelpta; och häri ligger hemligheten af den sparsamhet på dylika misstag och den skyndsamma rättelse deraf, som man varseblifver inom samhällen, der ett allmänt och utströckt valsystem äger rum. Det är en bekant anmärkning i Nordamerika, att det i alla möjliga riktningar använda allmänna valsystemet derstädes gör kontrollerna på offentlige män så starka, att äfven en person med eljest tvetydig karakter, om han råkar blifva embetsman eller lagstiftare, nödgas såsom sådan stå på det allmännas bista. Och hvarföre? Derföre att det allmännas bästa är hans eget, och derföre att det är endast genom alt vårda det, han kan hoppas bibehålla det allmänna förtroende, som fordras för att b behålla honem sjelf på sin plats. — Detta är en så allmän företeelse, att äfven i samfund, som utgöras af uppenbara brottslingar, t. ex. bland I pirater, röfvare, thugs, kan råda den stringaste Jag och ordning ledamöterna emellan, d. v, s. inom hvad som är samhälle för dem. — Men I vilkoret för detta den enskilda nyltans sammanfallande med den allmännas är just att hvar och en samhällsledamot, som är qvalificeIrad att njuta borgerliga rättigheter, äfven ser sg befogad alt utöfva politiska; och detta, så vidt möjligt, i mån af den andel han äger i samhällets egendom eller bildning, utan alla bördseller korporations-vilkor. Al skilnad medborgarne emellan i medborgerliga rättigheter saknar följaktligen grund; finnes den, så har samhället icke nått sitt mål. essensen