Aftonbladet – 8 december 1846, sida 1

mindre hederliga processer, och för öfrigt en man utan bildning eller högre vyer, ett menskligt råämne, på hvilket civilisationen hade i nära fyrtio år arbetat förgälves, men som hade gjort den egna fördelen till sin högsta lag, och genom denna maxim samt på advokaty rens styltor lyckats klifva uppför fattigdomniens bosvärsbackar, för att sedermera njuta fördelen af ett alminston till det yttre någorlunda ob: :roende lif. Att en så kamveleontisk och haltande naur kunde påräkna sympathier hos ett visst kotteri inom socknen, bevisade ettdera att vår lagman ver en synförvändare, eller också troligar: alt det ifrågavarande kotteriet behöfde ett hufvud med thy åtföljande hjerna, för att adsgalägga att det möjligtvis kunde hafva nåsra tankar att afgilva uti de kommunala mål, som för föllo på allmänna saummankomsterna. Ait partichefen drog fördel af denna hufvudlöshet, må väl mgen förtänka honom, äfvensom alt bar med jernhand höll sin voteringsfalang Ullsummans, särdeles vid de sockenstämmor, då I nne dktator sjelf ämnade bestiga tribunen och derifrån låta sitt orakelspråk ljuda fö mlngen. Hvad som väl också hade bidragit till lagmannens oförtjenta popularitel åt ett visst håll, var lans humana sätt mot en och hvar al församlingsbr erne, sum njöl a: et större anseende; derLill hans verkliga talang att, under frihetens hvita flagga, agera en ny Columbus mellan hvirflarna och refven på filantropiens strandlösa haf, stadd på upptäcktsresor eter de förlofvade landen, ehuru han i sjelfva verket endast var en djerf och förslagen smugglare , ir för