Aftonbladet – 7 december 1846, sida 3

Fahlun den 3 December. Det genom tidningarna rikskunniga målet rörande tingsfridsbrottet på Borgårds gästgifvaregård den 24 sistlidne Aug. förevar vid Svärdsjö häradsrätt den 26 och 27 Ncvember. När rätten satuc sig klockan half 4 förstnämnde dag, påropades målet genast, då tit. Bohman, klädd i tulubb, ställde sig på ena, samt svaranderne på andra sidan om domaren. Den, genom Fahlu tidning för allmänheten längesedan bekantgjorda stämningen upplästes af domaren, samt derefter af herr brukspatronen de Ron, såsom i stämningen värst anklagad, ett långt, sakrikt anförande, hvaruti han först redogjorde för tilldragelserna den 24 Augusti och sedan utvecklade skälen till Bohmans hätskhet emot honom, hvilken å grufvebolagets vägnar verkställt -revision af Windkärns räkenskapsböcker och vid bergsting utfört rättegången mot Bohman, hvilken der för ett enda år dömdes skyldig återbära nära 5000 rdr; samt slutligen yrkade ansvar för herr Bohmans grofva beskyllningar. Bland mycket annat, som anfördes af de öfrige svaranderna, fäste sig referenten särdeles dervid, att Bohman skulle; vid sitt till kongl. hofrätten ingilna vad emot bergstingsrättens utslag, hafva bifogat sin i detta mål uttagna stämning, för att, såsom det synes, visa, att nuvarande styrelse vid Windkärns grufyor bestod af så våldsamma personer, att det för Bohman vore farligt derstädes vistas, för att hafva tillgång till de böcker, han såsom anklagad behöfde påse, och dem rätten nekat honom få taga hem till sig; samt att Bohman sålunda sannolikt sjelf för detta ändamål tillställt upptåget den 24 Augusti. Derefter börjades upprop af vittnena, af hvilka blott 48, utaf instämde 24, Yoro närvarande. Efter aflagd ed afträdde vittnena och en inkallades i sender, hvarvid många afgåfvo skriftliga Vittnesmål, som upplästes, och derefter vankades frågor i parti, så väl från domaren, som begge parterna. Härvid föreföllo många för saken märkvärdiga och många i sig sjelfya ganska löjliga berättelser. T. ex. såg du någon slå Bohman? Ne—e, inte slog de honom, visst fick han ett par maunnpluskar 0. s. Vv. Bland märkligare utsagor intygades af ett vittne, att Bohman före bergstinget hade sagt: -m jag träffar de Ron midt på torget, så stryker jag honom cn örfil; samt efter händelsen; om jag varit nykter, så hade jag icke tagit stryk! De omständigheter, hvaruti vittnena allmänneligen öfverensstämde, voro: att Bohman var öfverlastad, att han gick der hela tiden samt med ord och åthäfvor sökte gräl, och, då detta icke lyckades, inträngde i ett slutet sällskap flera gånger, blef först utvisad och sedan utkörd, hvarvid han öfverföll hr de Ron och sönderref bans rock, samt fick två örfilar, innan han ville släppa. 5 a Dagen derpå, den 27, afhördes de 3 öfriga vittnena, af hvilka 2 hade nästan intet att säga; men hr bergmästaren Öngren deremot, som den ifrågavarande dagen, den 24 Aug., hade dömt Bohman, afgaf ett skriftligt, upplysande vittnesmål, ingalunda till Bohmans förmån. På domarens fråga, om parterna hade något mera att anföra, sade sig Bohman vilja lösa hela vittnesprotokollet, ty han förmodade sig behöfva höra några af vittnena ännu en gång. Dom i målet skulle derföre afkunnas först vid tingets afslutande i början af December.