representation, den nationen ej skulle hinna att nöta : o ut på ett par mansäldrar. — Utdrag ur ett bref ifrån Westerås: — — — — Den 24 November hölls å härvarande gilles-salong, enligt förut utfärdad kallelse, sammanträde af dem, som tecknat aktier till den ifrågavarande Privatoch Spannmålsbelånings-banken för Måälareprovinserna. Sammankomsten, som var talrikt besökt, efter hvad man kunde tycka af ett par hundrade personer, öppnades af landshöfdingen baron Kremer, hvilken genast och enhälligt valdes till ordförande. Under hans ledning fortgingo öfverläggningarne på en gång med sans och liflighet, och der olika meningar yttrades sammanjemkades dessa, med så mycken ceftergifvenhet och foglighet å alla sidor, att man hade diskuterat hela förslaget till reglemente på några få paragrafer när, innan man ett par gånger skred till omröstning. Den talrika samlingen syntes lifvad af ett synnerligt intresse, och man torde icke mycket misstaga sig om man säger, att detta till en god del väcktes af den varma liberalitet, hvaraf ordföranden syntes intagen. Teckningssumman bestämdes till en och en half million riksdaler riksgäld minimum och maximum till tre millioner samma mynt. Förslaget upptog endast en million, men då teckningen redan öfverstigit denna summa och man trodde sig veta, att många, som ämnat teckna sig, dermed uppskjutit, tills reglementet vore antaget och stadfästadt, trodde man sig hafva skäl till denna förhöjning. Under diskussionen vädjades ofta dels till banklagen af den 9 Januari detta år, dels till redan stiftade privatbankers af Kongl. Maj:t stadfästade reglementen, och då flera af de närvarande voro delägare i Örebro privatbank och upplyste om nyttan eller skadan af -olika stadganden, adopterades ur denna banks: reglemente flera paragrafer nästan oförändrade. Varmast diskuterades paragrafen om straffränta och respitmånader för blifvande lån; många talare, ibland hvilka isynnerhet friherre W. T. Tersmeden, yrkade på goda skäl straffräntans försvinnande och respittidens förkortning ifrån tvenne månader till tvenme veckor, för attdymedelst vänja låntagarne vid noggrannhet och befrämja krediten; andra åter ville icke afvika ifrån riksbankens och redan stiftade privatbankers förfarande härutinnan, af farhåga att bolaget skulle, åtminstone till en början, komma att vidkännas nog betydliga uppoffringar igenom den föreslagna afvikelsen; slutligen skreds till omröstning, då den förra meningen råkade i minoriteten, churu den onekligen varmast och grundligast motiverades; men hvad betyda ock de skäl, som för denna mening anfördes, då den motsatta åsigten änsågs hafva den pekuniära vinningen för sig? Pen föreslagna spannmålsbelåningen var för många en förskräckelse; — dock medgafs belåning af eldtorkad spannmål, förvarad i bolagets magasiner, äfvensom af vädertorr och väl rensad spannmål i låntagarens magasiner, till hvilka egaren skulle hafva en nyckel och något af direktionen utsedt ombud en annan. En 3 Ä om cn vidsträcktare spannmålsbelåning föll på af ordföranden sjelfmant gjord proposition, sedan han af den redan hållna diskussionen kunnat draga den slutsatsen, att det varit förgäfves att förorda densamma. Detta oaktadt lärer några större aktieegare, troligen af missförstådd patriotism, icke kunnat finna sig vid den sålunda med betydliga inskränkningar antagna spannmålsbelåningen och i följd deraf icke obetydligt nedsatt den tecknade summan. Slutligen skreds, till val af en kommitte, hvilken skulle redigera reglementet i enlighet med de förändringar, som bolaget antagit, begära Kongl. M:ts stadsfästelse derå, och så snart denna erhållits, sammankalla ny bolagsstämma för att öfverlägga om tiden när bolaget skulle konstitueras och banken träda i verksamhet. Instruktioner för blifvande direktion och embetsmän, samt den speciella förvaltningen skulle ock utarbetas af denna kommitte, uti hyilken till ledamöter utsågos landshöfdingen Kremer, grefve A. Lewenhaupt, grefve Fredrik. Cronstedt, kapten v. Ernheim, löjtnant v. Post, häradshöfding Troilius, auditör Schenström, vågmästaren Norelius och handlanden Moberg. Vi skole framdeles återkomma till närmare redogörelse af de beslut som fattades, och då deröfver bifoga några reflexioner. Sem oasen — ETT OCH ANNAT OM LARDOMSOCH APOLOGIST-SKOLAN. Är det verkligen mensklighetens bestämmelse, att gå framåt; och hvem kan betvifla