Aftonbladet – 4 december 1846, sida 1

hafva vid alla möjliga tillfällen gifvit sg tillkänna. Jag hyser också för honom all den tillgifvenhet, all den aktning, som hans goda egenskaper ha rätt att fordra. Men hjertat, herr Raoul, kan icke förändra sig från den ena dagen till den andra, och ni måtte ganska illa bafva bedömt mitt, om ni kan tro att... — OO, Hortense... — Alt det, efter att hafva så länge öfverlemnat sig åt en djup, varm, uteslutande, outsläcklig kärlek, det skulle kunna så der, på ögonblicket, taga sin tillflygt till en ny könsla, utan att brista. Ack, min hercel... jag vet ice hvilket brott jag begått emot er; men det måtte väl vara oförlåtligt, efter som det ådragit mig ett sådant straff som er lkgiltighet ... ert förakt. — Hortezsel... öka ica Iyrgden afde förärliga olyckor, som rcu y ss 0 8, med den olyckan att af mig bli anklagad för hårdhet och orättvisa ,.. Uttyd icke så de omständ:gheer, som ... i — Hurudana än dessa omständigheter kunna vara, föll Hortense honom lifligt i talet, så iunpma de dock aldrig rättfärdiga er grymhet. Ni bar upptagit och uppfostrat mig... ni har varit som en far för mig... ni var således nerre öfver hela mia varelse... Ni hade kunrat jaga mig ur ert hus... bortstöta mig... örskjua mig... misshandla mig... trampa mig uuder edra fötler... ni hade kunnat göra ellt detta, ifall jag förtjent det, och jag skulle cke hafva beklagat mig, jag skul!e hafva lidit ned tålamod... Men att ni sjelf velat dispotera öfver mitt hela lif... öfver mina känslor, ! ifver mitt hjärta, till fördel för em anzan ...j uti ni velat bortskänka åt den förste, som anväll derom, desna hand, som en gång var bestämd att tillhöra er... ack, min herrel... m det icke är förakt uti allt detta, så är det at, Men så förklara. mig då denna rysans i