Aftonbladet – 3 december 1846, sida 3

— Om :å vore, inföll Raoul... om så vera så ... råga icke hvad det skulle bli af. Fråga mig icka det, Jules... ty jag sjelf ken icke tänka derjå, utan att rysa. Jules betraktade Raoul uuder tystnad, erhöll ännu en utrycklig förmaning att ingenting låta märka och att tillsäga sin far att mfinna vig hos Raoul, hvarefter han gick sin väg, orolig, obesutsam, förskräckt, isynnerhet över att detta protlem, som hen hade hopp:ts kunna löge, blef med hvarje micut mörkare oc2 mera inveckladt. Rzoul ropade nu Marthe, flira ginger, men hon hörie .cke; för hvarje gå:g han ropade, blef vibratioaen i haus röst hä tigare och sträfV re. (Furis. följer.)