Aftonbladet – 3 december 1846, sida 1

nal, krönt sin be-ottslighet med en gloria af skrymteri... Och se det är just detta, som gör benne så afskyvärd, sam gör förlåtelsen omöjlig. — Icke nöj 1 med att hafva förolämpit menni korna, förolämpade hon Gud... Ingea förlåte:se finnes således för henne, hvarken på jorjen eller i bimlen. — O mia Gud, hvilket y trande! — Och nu, fortfor han med sänkt röst, dignar jag till jorden af detta slag, som träffat miz ur det fö flutna och som framtiden nu måttat åt mig... Hvad fördel kan jag hädanefter hava af att lefva... Iogenting är mig ötrigt... ingenting... icke ens en vän, för hvilken jag ken öppaa mitt bjerta. — Och kapten Edmo:d?... glömmer ni honom? ... Hör på; jag vill så vad att hsns frånv:ro i atton icke litet ökar er sorgsenhet.. Han gör bea orätt, son ej kommer bit i atoni — Du bedrar diz; hån gör rätt deruti. — Men i alla fall pl gar ja närvaron af dem vi bålla utaf... — Jog täcer dig tt hin gjorde rätt, som icke kom. — Och j:g, berre, jag ör säker att han skulle hafva kommit, om icke... — Onhen hide kommit... Hör mg, Marthe; vill du rädda mig frå: ett brott? — Er, mia stackars husbonde! — Vakta troget vid min dö;r; och om du ser Edmond komma, :å hindra honom ... hindra bonom för Guds skull att gå in... hör du det? — Ty om hin sode här, ser du... inför mina ögon... ens.m oci försvarslös... så skulle jag hafva styrka a.t bära mig nedrigt åt 2