Aftonbladet – 3 december 1846, sida 1

— Åh, hvartill tjenar väl ea sådan fråga? — Det var ja icke mer: än en röst om becne. Jag har aldrig känt någon, som icke älskat och högaktat fru de Maynard. — Är du säker derpå?... Trängde aldrig någon förolämpande misstanke, någon kränkande beskyllniog till dina öron? Hände det aldrig, under min bortovaro, att hennes rykte led af någon oadskeful anmärkning... något ironiskt ord? — Aldiig, herre, aldrig! — Hvem skulle väl drstat sig att tala illa om den si allmänt älskade fru de Maynard? Hela bennes Kf var ju icke annat än en kedja :f välsernngar... af mildhet, godhet, menni:kokärlek. — Det fanns ingen man som icke afundade er. j — Ja, deruti hade de rätt, svarade Raoul med feberak!ig ironi. I sanning var det icke en förtjusande mildhet, som så stilla drog sit! offer i snaran cach drager det till stuttningen af brådjuper!... oca det så småningom så sakta, så omärkligt att man icke vet af förrän man ligger der... I sanning en evangelisk menniskokärlek, som offentligen utdelade sin: gåfvor och i hemlighet gaf döden! — Jesu, min store Gud!... herr Raoul! .. bvad är det ni siger? — Jag säger, Marthe, något som du ej skal vilja tro. Jag säger att tre års äktenskap val för Henriette icke annat än en nedrig komedi Jag säger att det var ett bro:t al henne och er vanära för mig att i denna komedi hafva sp la de aldra ömkligaste roller.... Du påstår ati bon var god?... Ilvaruti visade sig då hen nes godhet? — Hon var aktad och hedrad, sä