Aftonbladet – 2 december 1846, sida 3

fltillhörige persealar Anna på vägen emellan Upsala -Jech Gefle bortkastat rocken, emedan dess medföiIrande besvärade henne, och thorsdagseftermiddagen -Iden 23 April i Stockholm till en okänd qvinna ajafyttrat klädningen för 3 rdr 24 sk. ras. Andra -) halfdelen af yllesthalen hade hon under sin vansdring till Gefle ech nära samma stad sålt för 4 rdr Tegs till en obekant manspörsor. j Vid undersökning i statdrängen Johan Erikssons -I hemvist å Rågta hade påträffats ett söndrigt lifslstycke, 4 par bomullsstrumpor, märkta med M. -IS. W., hvilka persedlar förmodades hafva i Nifstijden tillhört Amanda Lusdberg. Anna Bom förI lmälde härom, att lifstycket och strumporna 1emAN inats henne af Amanda till lagning, och att, då -J Anna vid ett af sina besök hos Amanda erhållit nägra matvaror, bon af denna jemväl fått:den sön.driga servetten att dem deri hembära. 4 Härefter hördes ånyo på sflsgå ed Nere af de Ul vid första rättegångstilifället afbörde persor.er, hvil2) ka hufvudsakligen viehöllo sina då aflagåe berät1 Itelser, äfvensom några nya vittnen. Hustrun Maja Creta Enovall från Tojnan i j Sollentuna socken berättade: att då. hen en lörI! dagsaften klockan omkring 8 sistl. vår skulle färtidas från Stockholm, hon på Drottninggatan träffat. -JAnna Bom, den vittnet ej kände, och :som begårt t att få äka med vittnet, hvilket dock vägrades hentine. Imedlertid var Anna, bärande under armen 2 lett kryte, följaktig vittnet, som vandrade bredvid 1 sitt åkdon. På Norrtullsgatan räkade de i -sätl9 Iskep med till vittne kallade hustru Anna Cathe8 Irina Lindberg frår Linväfvaretorp och dennas minI I deräriga son. Under färden föll vittnets och bu-Istru iLindbergs samtal händelsevis på det då all-. -mänt omtalade merdet å Amanda Lundberg, enI der hvi!ket samtal vittnet yttrade, det hon tyckte :samma ogerning vara så mycket afskyvärdare, som. iden blifvit föröfvad af en (eviona. Omedelbart efI ter det vittnet fällt detta yttrande, utrepade Arna: I aJal se när main inte läser tidningarne char man ; inte reda på någeating. Vid Frösunda backe körde ea bonde förbi dem; af denne fick Anna, efter begäran, löfte aut åka till Upaala. Sedan Anna sålunda rest sf med :konom och redan hun; nit ur vittnets och hustru Lindbergs åeyn, yttrade I den sednares gosse, att den shawl, Årna påhade, I vore densamma, som Amanda plögat nyttja. VWitthet hade ej egnat nägon ppmärksamhet åt be skaffenheten af den shawl 4nna vid tillfället be-l gagnade. Å Smeden Per Erik Salin: att tisdagsmorgonen d. 21 April innevarande år kl. emellan 4 och 3 vittnet, som varit sysselsatt med fiske invid dem il! slottsparken belägna bron, sett ne personer, klädda 4 i qvinnokläder, kommande från den slottet tillhörande och framför detsamma anlagda trädgården, samt bärande hvar sitt krnyte, gå öfver samma bro. Ban ena af rämnde personer, som var längre tilll vexten, gick närmast den sida ,på bron, vid hvilken vittnet befann sig, och vände ansigtet åt viut-! net, som dervid iakttog, att persomen hade mörkt ! här, gor mun och långlagdt anlete med framstående f drag. Vittnet märkte äfven att gamma persond hade ett gulaktigt kläde om sitt knyte och bar enb mörk klädning, som var så kort, att den ej skyldet smalbenen, utan eyntes nedanför klänningen, så-d som vittaet uttryckte sig, någonting svart, hvilket d i vittnets ögon liknade stöflar, hyadanr ock, äfvenä med afseende å personens mankaftiga gång, vittnet S genast misstänkte pereonen vara en karl, som påtagit qvinnekläder; ock trodde sig vittnet kunna, om det finge återse samma person, den igenkänna, men sig veterligen bade vittnet tillförene ej träf-IT fat personen. Den omförmälde mindre personen !t: åter vände, under vandrivgen öfver bron, sitt an-e sigte från vittnet, så att villtnet icke kunde tills det ringaste skönja personens anletsdrag. Ej heller gjorde vittnet å samma person vidare iakttagelser lu än att den bar en svart klädning och ett hvittd hufvudkläde. Att den Omvittnade längre personen ö ej var Anna Bom, intygade vittnet bestämdt, men oj huruvida denna varit den mindre personen, sade lt: sig vittnet ej kunna bestämma. I öfrigt visstejh vittnet ej något, som kunde lända till upplysniogd i målet. fö Invaliden Henrik Ahlström: att måndagsaftonen fr d. 20 sistlidne April vittnet, på vägen från Stockbolm hit, träffat Amanda Lundberg och med henne vi gjort sällskap ända hit. Efter vanligheten hade hs hon varit vid godt lynne och visat vittnet sin!ta plånbok, hvari penningar funnos, men till huru!re stort belopp, hade. vittnet icke iakttagit. Aftonen!m dagen derpå mötte vittnet, äfven under vandring lar från staden, 2:ne i qvinnokläder klädda personer,!m den ena lång till vexten och den andra mindre.ne Den förras kjortel var Ovanligt kort, så att vitt-!dö net tydiigen märkte att personen bagagnade stöflar;öp och syntes personens gång oeh hålining antyda attil den var en förklädd karl. Dessa personer burol fö, hvar sin korg. Vittnet fick ej tillfälle iakttagal vi: om de förde något i korgarne eller närmare be-kLs skåda deras ansigten; dock märkte vittnet att den de längre personen hade ett mörkt och bestämdt ut-!ha soende. I följd häraf intygade vittnet, att den omtil vittnace längre personen icke varit Anna Bom; lafy men om den mindre persoren varit Anna, sadel sig vittnet icke kunna bestämma. om Arina Bom förklsrede sig, i anledning af vitt-!see Nesmålen, ej hafva något att tillägga vidare tillsinter redan efgifoa berättelse, förmälande dock Aunelier Bom, på fråga, att hon vitsordade Mja Greta Eng-) valls vittnesmål, äfvensom att hen ej kunde lemna i; f någon upplysning i afseende hvarken å do persodner, Per Erik Salin eller Henrik Ahström omvittnat. Att i målet upplysningsvis utan ed sfhöras badero, iklagaren låtit kalla gelbjutareenkan Charlotta Löf-pnir Ivist, född Lindqvist, och hennes dotter, eleven! Ko id Kongl. teaterns balett i Stockholm, Johannelhyg Löfqvist, hvilka ock kommit tillstädeg, har Enken Löjqvist berättade, att tisdagen d. 21 A-!sön ril innevarande år på e m. i hennes bostad åbet adugårdslindet sig infunnit Anna Bom, som enger an Löfqvist icke derförinnan känt, Anna upp: sig af sitt namn och sade sig medföra helsningar från t-ku söfqvists son Anton, hvilken är gelbjutaregesällldrä ch arbetar i Waldemarsvik; dock förändrade Anns: por traxt derefter sin uppgift om helisningarne från li p ionom så till vida, att hon väl på länge icke träfat hanaAm mån AvAvlisan hafö ho s sve vr åå.