Aftonbladet – 2 december 1846, sida 1

bul!ersamma meddelande, blef, så snart han rest, nästan lika sorgsen och nedslagen som förut. Hon erfor behofvat af att söka utom sig ett stöd, som hon i sin modlösket förgäfves sökte inom sig, och hon yttrade derföre till Jules: — Den der beskedliga herr Etienne tviflar aldrig på någonting, han; men vi, herr Jules, bvad hoppas vi af allt detta här? Den unge mannens bick såg förvirrad ut och hans tankar voro långt borta. Marthe nödgades klappa honom på armen, för attgöra honom uppmärksam, i det hon förnyade sin fråga, — Jag vet icke, svarade han ändtligen med tonen och sättet aos en som uppvaknar ur en dröm; jag vet ioke hvad herr de Maynard och mina far kugaa besluta för morgondagen; men det vet jag, att, hända hvad com härda vill, så stall Hortense räddas undan den vanära, 30794 lik ett glupande vilddjur lurar emot henne, för att förstöra h la hennes framtid. Bed för henne, mem:ell Marthe; denna natt skall afgöra allt. SJETTE KAPITLET, Det bör:ada redan skymma 003 Martbe satt ännu qva: på samma ställ. Man hade visserligen serverat middagen på vanlig tid, men inena hada infunnitesig i matsalen. Hortense hade stängt sig inne i sitt rum, Raouls dörr förblef stängd oc rs Martha fortfogn att sticka. Seckars gumma! aldrig hade bon arbetat så fortjvaldrig hade hennes fiagrar ilat med sådan snabbhet, a!drig bade hon med sådan skicklignet bandterat garnet ech stickorna, aldrig hade bon, inom så kort tid, hunnit arbeta så mycket. MA