Aftonbladet – 2 december 1846, sida 1

— Breefvet kom aldrig ur min portfölj. Detta bref skulle jag för hela verldens guld aldrig veist mista, ty den försigtighet, som af det arma offret anbealltes mig, var troligen en stor, en förskräcklig nödvändighet... Si enart jag kom till Paris, inläste jag det vigtiga brefvet i en stor, gammalmodig, jernbandad koffart, sådan som de brukades i våra föriläders tid, och bvilken hittills stått som en onyttig möbel i en vrå af vinder, men soma nu helt oförmodadt åter kom till nytta. . — Således har ni brefvet qvar? — Om jag har det qvar? Ja; låset på min koffert är godt och nyckeln har jag i min ficka. N — Hr Gobert! ropade Jules, fattande hans båda händer. Uti alla dessa tilldragelser, så främmande för hvårandra som de än kunna synas vid första ögonkastet, fins ett hemligt sammanhang, som slutligen skulle kunna leda 033 till sanningens upptäckande... Dotta bref skulle kanska kunna afslöja... — Kanske, säger ui. Jag förklarar deremot att ingenting kan vara säkrare, Paris ligger ju ieke vid Antipoderna... Jag reser dit och bemtar brefvet,.. tar det med mig och lemnar det åt Raoul. — Akta er väl derför... ty det skulle ju kunna bända att detta bref, i stället att bota det onda, gjorde det ännu värre. — Ni har rätt, sads Etietne, hvars liflisy, lynne alltid erkände rättvisan af ett inkag Na väl! fru de Maynard är död: Pp sorå har skrifvit brefvet är icke heller yaora till.., Jag idet utvalda sändebudet, måste giledes aldra