Aftonbladet – 1 december 1846, sida 2

tagande af fienden passera utan att behöfva gör: larm i regeringens läger, för att väcka hennc till uppmärksamhet och försvar för folkets sak men efteråt skulle samma press skarpt nagel farso med hvad regeringen underlåtit eller gjor på tok, endast hållande sig vid att utropa all männa maximer och således handla likssom er väktare, hvilken väl tutar i luren vid hvarje klockslag, men för öfrigt icke bryr sig om hvac som händer. Hvad slutligen angår den saken, att Afton: bladets bref till landsorten skulle kunna hindra regeringen från liberala åtgärder i andra feck än representationsfrågan, så kunde denn invändning haft åtminstone något sken för sjg under en riksdag, då vissa frågor, för hvilka regeringen intresserade sig i liberal riktning, vore å bane i stånden, och då dess inflytande möjligen bade kunnat försvagas genom opposition i andra fack. Men nu, när regeringen egentligen har att ensam afgöra, i saker som redan förevarit hos Ständerna, huru skulle då påminnelsen om de liberala grundsatsernas tilllämpning i några fall kunna hindra regeringen från att handla liberalt i andra? Detta är en gåta, som Najaden, Barometern och Allehanda borde ligga sina hufvuden ihop att uttyda. För 0ss synes icke möjligt, att dessa tidningar kucna göra förklaringen häraf på mer än et: sätt, nemligen genom antagandet att regeringens ledamöter skule vara så barnslige och tyckmyckne, att man måste noga akta sig att i deras närvaro uttala sanningen i några fall, på de! de måtte vara snälla och icke, oaktadt sin liberala tendens, bryta sönder reformerna i audra fall, likasom ömtåliga barn i ondska stundom bryta sönder sina bästa leksaker; en föreställning, så nedsättande för regeringspersonalens värdighet, att vi för vår del icke ett ögon. lick velat bysa den; och hvilken, om der vore grundad, mer än något annat skulle be vis2, att den liberala tendensen stode på svag: fötter. Detta kunde man här säga med s mycket mera skäl, som regeringen ingaiund: kan bekloga sig, att någon af den liberala pres sen anzripit henne med löjets eller satiren vapen, elier på något annat sätt, som kunna med skäl vöcka någon förbittring eller kän: af tillfogad orättvisa.