Aftonbladet – 1 december 1846, sida 2

vutan medförda varor eller prof, efter egen vuppgift, eller eljest bevisligen äro sinnade att resa omkring i landet i ändamål att utbjuda eller sluta handel om utländska varor, eller elojest drifoa handel, skola ifrågavarande bevillsningsafgift erlägga: börende anteckning om denna pafgift och dess belopp verkställaså resepasset, från pdenr gränsort inom landet, dit personen först anpländt; hvaremot utländske Handlande, hvilka, såpsom blott resande, för sitt nöje besöka Sverige, uicke skola, emot Bevillningsförordningens mening, svara en sådan afgift underkastade. Wi befallen Cc. Nu måtte imeadlertid hafva inträffat, att en eller annan utlännirg, som till riket ankommit och sagt sig icke vara stadd i några handelsärender, det oaktadt befunnits hafva utbjudit eller slutat handel om utländska varor,, semt sålunda kringgåit jagen och undeansnillat kronan sin rätt; hvilket af vederbörande anmärkts och blifvit styrelsen tillkännagifvet. För att sätta en gräns för dessa lagillusioner och försnillningar, blef i 44 af Kongl. Maj:ts under den 47 Juni 1845 utfärdade Bevillningsförordning stadgadt, att den utlänning, som, vutan att hafva ofvanbemälte afgift behörigen erlagt, beträdes med att utbjuda eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens erläggande, böta 300 rår banko, hvaraf hälften tillfaller åklagaren och hälften fattigkassan i den stad peller socken, der förseelsen egt rum. För öfrigt piaktteges, hvad allmänna lagen i 5:te och 7:de Cap. Handelsbalken och serbkilde författningar i afseende på dylik handel stadgar. Af hvad nu här ofvan blifvit anfördt är -tydligt och klart, att härvarande jandshöfdinge-embete handlat lagstridigt, då det tvingade handlanden P. W. Jonas att böotala en afgift, för hvars erläggande han, i stöd af ofvanbemälde Kongl. Cirkulär, var befriad till och med i den gränsort, dit han först anlände. Kunde det deremot hafva bevisligen styrkts, att Jonas utbjudit eller slutat handel om utländska varor, så hade han, såsom vi i gårdagsnumret af denna tidning yttrade, gjort sig förfallen ej blott till erläggande af den i de åboropade Kongl. författningarne för utlänning, som i handelsärenden till Sverge inkommer och i och för sådanas bedrifvande här i landet omkring reser, bestämda passafgift, u:an äfven till det straff, som i samma Kongl författningar finnes stadgadt för de främlingar, som med list och svek söka att undandraga sig densamma, Har hr grefven och landshöfdingen något att häremot invända, så komma åtminstone dessa invändningar att stå i strid med både lagens bokstaf och mening, och äro följaktligen icke värda att något det ringaste afseende vid dem fästas. — I Götheborg har, i anledning af svenska slöjdiöreningens stiftelse härstädes, äfven bildat sg en sidan förening, under namn af: Svenska slöjdföreningen i Götheborg. Till ordiörande valdes professorn och riddaren C. Palmstedt; och en kommitt är utsedd att föreslå stadgar. — I Götheborgs Hande!soch Sjöfartstidning läses: a Ångfartyget Wermland har under sin sednaste resa hit blifvit mycket hindradt af is i kanalen, hvilken på flera ställen hade ett tums tjocklek. Dess annonserade färd till hufvudstaden har fördensekul!l blifvit inhiberad, och kommer densamma endast ett sträcka sig till Wenersborg. Under hitresan hade i kanalen anträffats ett fartyg, lastadt såsom det uppgifves, med glas, hvilket af isen sönFu KIT LP LAR ee RE RK