sång? — Antagom att Hortense ger sitt samtycke... då vore ju dia sons hela jordiska sällhet betryggad, emedan han älskar henne... ifven jag skulle då vara vida mindre olycklig. och det emedan detta giftermål skulle, medelst en. häftig, men helsosam. stöt åstadjomma en hastig, en nödvändig skitjsmessa från henn-, vartill jag eljest torde hafva svårt att besluta mig... Hör pi, Edmond, om du nu, liksom Uitid förut, är min vän, så sätt dig icke emot letta giftermål. Jig har icke glömt hvad du sade mig i ett af dina sednaste bref, i anled ning af mina afsigter med Hortense. Att bon var faderoch moderlös och att ingen kände vems barn hon vr, ansåg du icke för något väseadligt binder. Du trodde att hennes man skulle bli afundad af alla, och d2 orden voro litt allvar, det vet jag, Edmond, ty du kan cke, du har aldrig kunnat ljuga. — Nu kan lu ju icke hos din son tadla hvad du gillade 108 mig... Således — farväll... jag lemnar lig ensam med Jules. Tänk på hans lugn och vå mitt. Jag skall skrifva till Hortense, för att neddela henne Juleys tankar. Dösutom bevöfver jag bedja henne om förlåtelse för det nda jag gjort henne. Ni bida här miste syselsätta er med att godtgöra detta onda. Oc utan att afvakta Eimonds svar afl:g:nale Raoul sig skyndsamt, Jules, som af grannagenhet dragit sig tilibaka till en fönsterfördjuping, tycktes frukta den förklaring, som egt rum mellan Raoul och hans far. Som han imedlerid var angelägen om att få sin farhåga undanöjd, närmade han sig långsamt till fadren och yttrade till honom: — Således är det ni ... ni, min far, som örblifver döf vid mitt hjertas rop? Hvilken jörändring har då föregått med er?... För ett ir sedan yppade jag för er min plan, och den appväckte då hvarken ert missnöje elier ert klander. ... Ni visste icke då att mina önskningar