Aftonbladet – 28 november 1846, sida 1

MW — m m— ÄR MM förutsett något sådant? — Lysande och herrlig i sin början, fick balen ett förfärligt slut. Er oväntad gist — vådelden — kom plötsligt att blanda sig i laget. 7 NVådelden I... mumnlsade Edmond, bvarg stela bick instinktmessigt tycktes undvika Raouls. . — Det gick som en blixt. Askan,laddad ur ett svafve:digert moln, orkanen, fråmfarande från den mörka skrefvan af e!t berg, har icke en så snabb fart och en sådan förstörande vere kan. Tågan inträngde öfverallt, genom golfvet; genom luckorna, genom styckeportarna. Då bö jade oredan — och du vet hurudan oredan är urder en eldsvåda. Alla ville rädda sig — men näst:n alla förgingos. Imedlertid uppenbarades der så många, så oc räkneliga drag af otrolig sjelfuppoffring — der skedde underverk af mod, af dristighet, af övermenskfiga kraftånsträngeingar, sublima handingar, omöjliga att beskrifva, sådana som man utför blott en enda gång i sitt lif och på hvika man knappast sjelf tror, efter att hafva utfört dem. Nigra få off:r blefvo ryckta undan förödelsen — Henriette var bland deras antal. Hennes far, herr de Nivernay, och hennes syster Marie — de båda försvunno i den binnande afgrunden... Af denna nyss så lycklige, så ansedda och firade familj, återstod nu ingen mer än min u ga hustru. . . Ack, hvarföre gaf Henriette mig, under mitt vistande i Saint-Pierre, endast en kort och o(llständig underrättelse om denna rysliga olycka?... Sannolikt ville bon icke — förmådde hon icke beskrifva alla omständigheterna dervid — hon tyckte det var nog, då hön gaf mig den väsendtliga underiättelsen, som skulle tillfredsställa och lugna mig, nemligea att hon var räddad — och likväl hade det ju Farit af så mycken vigt för hela min framtids lugn, om jag känt ända till de minsta detaljerna al dem