Aftonbladet – 27 november 1846, sida 2

derefter blandades de båda vännernas tårar, under en öm omfamning. ANDRA DAGEN. FJERDE KAPITLET. — Ja, min bäste herr Gobert; så långt ha vi kommit. I går, straxt efter kaptenens ankomst, fick herr des Maynard en så kbäftig feber, att han genast måste gå till sängs och det var omöjligt för de båda vännerna att på hela aftonen kunna vexla ett ord med hvarandra. — Och natten ... hurudan var den? — Förskröcilig för litet hvar. Ni vet at jag 1rån mitt vindskammarfönster kan se in si väl i berr de Maynards, som i mamsell Hortenses rum. Hvarken han eller hon har un der bela denna unott fått en blund i ögonen Under mer än trenne timmars tid såg jag der arma flickans skugga skymta genom rullgardi nen, än rak och orör!ig som en staty, än bö jande sig, för att falla på knä. — Än Raoul? — Åh, han!.... Hör på, herr Gobert.. dock, jag måste sätta mg, ty vid tanken p allt detta, förlorar jag alla mina krafter... Han!... 0 min Jesus! jag vet ej hvad son kunnat hända konom; men säkert har han fåt n:gon häftig feber, som kör blodet uppåt hjer nan på honom .... Stackars karl!... han ha icke en enda minut vsrit stilla under hela nat ten. Än öppnade ban fönstret, än stängde ha det åter, som om han als icke vetat hvac ban ville. — Slutligen, efter en timmas van kande hit och dit.... Ack, ni skall aldri kuna gissa ....