Aftonbladet – 27 november 1846, sida 1

rättigheten att i tystbet få ö!verlemna sig åt sip. smärta. Just i detta ögonblick kom Marthe inspringande, — Ni är alltför djerf, det måste jag tillstå, ropade Raou!. Har jag icke förbjulit... — Kära herre, blif icke ond... men någon bar kommit, som... — Jag bar sagt att jag ej vill se någon. — Men, herre... : — Anpu en gång: ingen får komma in. — Icke ens kapten Edmond de Gastine? — Edmond!... är du säker att han är här? ... Vet du hvad du säger?... Har du sett bonom?... Har du talt med honom? — Jag han föjer mig och ber att få slippå in. — Men, i sanning, Marthe, är du icke alldeles tokig!... Edmond är här, och du kommer och anmäler bonom som om han vore en främmande... ett vanligt besök... Du bar då blivit galen. — Siledes får jag s3ga honom att... — Men så spring då... skynda då! Galen!... ja, i sanning var icke den gamla bushållerskan yr i hufvudet åtminstone. Man kan bli det af mycket mindre. Qvädafsmärta återvände hon från Raouls kammare. Aldrig bade han bemött henne så, — Förtröfflige Edmond! sade nu Raoul för sig sjelf. Må man nu förneka tillvaron af det osynliga band, hvilket, i trots af tid och afstånd, sammanlänkar tvenne själar, som älska hvarandra. Det skri som trängde från mitt