Aftonbladet – 27 november 1846, sida 1

0 -S-SS-SS SSS SS GRG konvulsiviska feberskakningar. Icke ett end: ord förrådde hans tankar, men vältaliga åtbörder tolkade så mycket tydligare den ångest, som skakade hazsinre. En blååktig ring, djupt ingräfd under häns ögon, skrynklor, sådana som endast kunna alstras af själens förstörelse, de hvita läpparne, den slocknade blicken och dea vacklande gången... allt med ett ord tycktes hos bonom förverkliga de hemska ord, dem Dante skref öfver dörren till de fördömdas boning. Ja, man kunde i sanning begripa, att ingenting annat än den djupaste, den gränslösaste förtviflin kunde så i en hast förvandla denne man, han som nyss var så stolt och glad 0c2 nu... så förstörd, så tillintetgjord. En sådan härjning kan förtviflan inom några ögonblick åstadkomma. På denna häftiga själskamp följde dock ett stillestånd af några minuter. Slagets våldsembet hade varit så stor, att det efterföljdes af en domning, som på en gång förlamade alla både kröppsoc själskrafter. Det var liksom en tung och orolig kömn, hvars dvala väl icke bafriade den olycklige från sina lidanden, men som dock beröfvade dem deras hvassiste uddar. Ett oredigt sorl af röster, som talade i den undre våningen, väckte bonom snart ur denna sömn utan hvila, och återbringade honom till tullkomlig känsla af sin olycka. Nu var det ingenting som skonade hoaom. Han förskräcktes för detta ljud, som skärpte hans qval och förökade hans tortyr, och frågade sig sjelf, om ban var i en af dessa mörka stuader, då det obevekliga ödet vägrar den olycklige ända till