Aftonbladet – 26 november 1846, sida 3

lisbetjenfögen gör sina efterspaningar för vinnanöt: af ytterligare upplysnieg i målat. — Hår om afioden inkommb fyra gossar på ed krog vid Holländaregatsn och begärde en flaska bränvin. De voro redan öfverlastade, och uppas-Iserskan gjorde sig derföre ej så brådtom att efterkomma deras tillsägelse. Bränvini! skreke pojkarne, — Åh, jag tycker ni har fått nog förutn, svarade hon, ty hon bade äfven andra gäs:er att betjena. Hon tillade: vvill ni inte vänta, s) gå er I väg. Nu blefvo pojkarna uppbrsgta, började svärja och förbanna. Skall man då icke fåut dessa lymlar?, frågade uppssserskan, otålig; här är så nånga karlar inne, som väl kunde orka med dem. Ett par af de närvarande männen fattade nu tag i skrikhalsarne, och hyfvade ut dem. Men de ville åter intränga, och då uppasserskan, hvars namn är Sophia Morin, skulle mota dem, blef hon särad i Thanden — det var ett två tum långt sår, ytligt, ej farligt, men det var dock något — och en af dpojkarne kastade i detssmma ifrån sig en liten knif. Denne pojke blef fasttagen, kamraterns undkommo. Hans namn var Carl Wilhelm Lundgren. Han blef öfverlemnad åt polisen, och är nu ställd under tilltal. Ypglingen Lundgren, ehuru Miten till vexten, är 418 år gammal. Han är född i Arboge.. Fadren var snicksregesäll; han är nu död. Modren är hjelphustru; hon bor med sin son vid Dödgräfvaregränden, i ett hus som källas Stoöra tunnans — ett slags skojargård. Den tilltalade nekar att hafva sårat pigsn Morin; han nekar att hafva innehaft kuifven, ehurn flera vittnen intygat att de sett honom kesta den ifrån sig, då han blef fasttzgen; han nekar att hafva varit i sällskap med de ändra yngiingarne, han känner dem icke. Om hans föregående är uppgifvet att han fillförene varit anställd i skomakarläre; han har helt nyligen haft tjenst, men under de tre veckor har sednast tjenade, hade han varit näsvis och argsint; han bade slutligen blifvit bortkörd, sedan han vig ett tillfälle bitit sin matmor i handen. Tillirågad om denna sistnämnda omständighet her cen titltalade förnekat äfven den; det är en huad, som. bitit frunv, har han med fräckhet yttrat Ynglingen hår späda lemmar, ett kall: och bestämdt uttryck isitt bleka ansigte, liflig: spslande ögon. Han har redan den vackra vanan att tuggg. snus. Öfverstäth.emb. har låtit häkta den tilltalade, såsom väådlig för allmänna säkerheten. Målet är remitteradt. — I söndags afton föreföll på en krog vid Göths gatan ett vildt uppträde, bestående uti oljud, svordomar, slagsmål, dörrars och portars afiyftande m. m. Polisbetjeningens handräckning begärdes, tre bagarlärlingar och en lifgardist anklagades för oväsendet och våldsambeterna. Vid poiisförhör härom är upplyst, att anledningen tiil detta krakel varit, att sedan man fått en birfilare piscerad i ett hörn på krogen, och denne spelat upp eR dans, tvenne af de ofvannämnde gästerna börjat svänga om med hvarandra; krögaren hade då sagt dem att två karlar alldeles icke behöie dansa -med hvarann, enär flickor voro att tillgå; derom uppstod först gräl och så slagsmål, hvarvid i synnerhet en bleckslagariarbetare skulle hafva blifvit illa tilltygad. — Öfverståthållare-embete: har Temitterat målet till annan domstol. — En präktig gardist, en af dessa tre alnar och. en tvär hånd långa karlar, som man låter stå och skyldra vid pslaizset å Fredsgaten, inställer sig, nästan af egen drift, och anklägsr sig stt bafva, under det han stått på post Vid tämndje ställe, med sitt gevär slagit. omkull en ksr!. När dem tappre gardisten blifvit aflöst, hade han ganska ordentligt anmält för befälet hvad som passerat. Msjoren hade derpå sändt till öfverståthåliareembetet för polisärender en skrifvelse, af innehåll att gardisten vid kapten Stedingks kompani, 223 Lind, sist). söndag blifvit vid regementet arresterad för det Lind, då han samma dag kl. omkring 4 e. mv varit på post vid Fredsgatan utanför prins Gustafs palats, öfverfsllit och slagit någon. Vår hjelte blir reqvirerad till polskammäarer. Han framträder och berättar: Det kom först en dalkarl, der jag stod och postade; han frågade om hsn kunde få komma in på regementet. Det går nog an, svarte jag. Med detsamma kom der en annan karl, rag!ande; och han sade: din tusarm djefvul, skall du narra dalkarlen att bli gardist!... Sedan så började han bråka, och när haninte ville gå, slog jsg till honom med gevärskoifren; han ramlade omkul!. Mera bar jag inte att säga.n Någon målsegare har icke infunnit sig; pollsmästaren anmärker att denne troligen asset det: erhål!na s!aget för bbehållen gåfv:n. Det var vid sådant förhållande intet att göra vid.sakep. — Det säges, att vid takresningen på ett hus vid Norrlandsgatan förliden måndag, en af murarena efter erhållen förplägning blifvit så ursinnig i sitt fylleri, att ban bitit ett stycke näsa af en person och ena ögonbrynet af en annan. Som händelsen passerat inom hus, lärer den icke blifva föremål för polisundersökning. NORGE. I Morgenbladeto för den andra November örekommer en uppsats om en kyrkoherde He. Fayg; vittnande om de mångfaldiga obehag, om kunna uppstå af de ekonomiska missförvållanden, hvari presterskapet äfven der står ill församlingarne. Hr Faye, som för icke ängesedan blef vad till själavårdare i Höland och der mottogs med vänskap 0c3 be