Aftonbladet – 26 november 1846, sida 1

ETT OMÖJLIGT GIFTERMÅL. ) AF MOLE-GENTILHOMME. : TREDJE KAPITLET. Raoul bade en liffig och häftig karakter. Hortense hade lemnat rumme. Så snart hin såg sig etsam och lemnad åt sig sjelf, hade hin ju icke mer något hinder att bekämpa — och likväl ... skulle man väl tro det? ... blef han stående fGrörlig och försagd inför denna gåta, hvilken kom att, lik en stum och olycksbidande skugga, kasta sig i vägen för hans tan kar och känslor, och kanske ställa det första hiadret på banz hittills så jemna och ljusa väg till sällheten. . Han tvekade ... derföra att han var lycklig och att en förändring i bn: nuvarinde öde, ehuru liten och obetydlig dea i sig sjelf kunde vara, var just dat, som han mest af allt fruktade. Och vir icke denna fruktan gruska neturlig? Är icke en enda falsk ton, af en o skicklig röst frambringad i en väl sammansatt och skekligt utförd Kör, i stånd att störa hel harmonien? xs Raoul kunda med en eada rörelse at? hacder göra slut på sin ovisshet. För detta ändami behöfdes ju iexe mer än att sönderkryta et sigill och bortrifva en litea bi: papper. Oct ITikväl vågade han dei icke ... han darrade när ben blott förde handan dit, O.n det varit ena vinterafton, i stället för er skön sommarqväll; om brasan hide, Nflig cel värmande, fladdrat jå spiselhirden, så had ) Se A, B. M 271, 272 och 274;