Aftonbladet – 26 november 1846, sida 1

— Nå men, min Gud, hvad fattas dig? ropade Raoul. — Ingenting egentligen, Den bär höjden upp. till Ingouville har eriarat mig Frestelsens trappor ... Jag gick uppför backen i ett andeteg .... Jag har nyss talat med Jules de Gastine. — Och jag bar att tala med dig om hans far ... Han kommer hit i morgon. — Verkligen? ... Nå, om fadren kommer i morgon, så vet, deremot, att soaen reser i afionp. — Han ... resa? ... Ar du tokig? — Det skulle då åtminstone vara han och icke jag ... Huru det nu zoå vara, så är det visst att vår unge jurist har tagit plats på diligensen. — För i d2g? — För i aftor, klockan tio. Han gaf handpenningar, så att jag såg det. — Du såg det? — Med mina: egna ögon. — Men han har ju förlorat förstårde. — Si trodd: äfven jag, i fösta ögonblicket. Jag förebrådde honom till och med att hafva fattat elt beslut, som räsa nog liknar otzcksamhet ... Du har ju allud varit för honom som den bästa far. — På slit detta svarade han med bedsravden, med försäkringar, hvilkss uppriktighet ej kunna dragas i tvifvelsmål, S utligen kom jag under fund med rätta simmanhangetr. — Hvad vill du väl säga derom? .,, Haa är ung ... myckst ung .. Vi båda bafvu flärgeseden genomgåt den der åldern mod all des3 frestelser, Det är ru tverna år, sedan. du 0g honom bem från Paris; under hyika tid