Aftonbladet – 26 november 1846, sida 1

Reoul måbända kastat dessa papper på elden, utan att öppna dem ... dessa farargliga papper, dem han aldrig begärt och som i alla fall voro ipgenting snnat än innebållet af en hemlighet, den han ingaluada önskade veta. Om han, i stälet att vara hemma bo3 sig, befunnit sig om bord på ett skepp, hade han säkert, utan krus, kastat dem i sjön. Nu deremot åtuväjle han sig med att under ett slags fasa skjuta dem långt ifrån sig. Men det var lätt att se, att dörna rörelse icke bärrörde från något oryggligt beslut, ty i nästa ögonblick besegrades ban af nyfikenheten. Redan sträckte sig hans arm till andra ändan af bordet, för alt ånyo fatta det hemlighetsfulla pakeset. Ännu en rörelse med hinder — och han skule säkert i pästa ögozblick vetat hvsd som förvarade: under sizHet, då ett buller utanför dörren bindrada bosom från att nu tillfredsställa sin ökade nyfikenhet. Bila? han harmcen eller glad öfver detta nya hinder? ... Vi ba svårt alt säga om icke det sednare var felet, ehwu ett svagt wrep, som undiöll borom, borde komma es: alt tro motsstsen. I alla falj underkastade ban sig tiligt detta uppskof, ty han visste att dagen före bröllopet ja Ovilkortigen skalle medföra en hip affirer, och att jäst på en sådan dog, då man har största behöf al att vara ålleu2r med sina tankar, är mer som mest nödsaked att dela dem åt tusende olika håll, Det var Etienne, som helt andiruten in