Aftonbladet – 25 november 1846, sida 2

———c—kR RJ — ——-— — XX X SEERESEKESEKESAAA —e—— sjelf framkallar minnet deraf, erinrar du mif i rättan tid att jag är dig skyldig den detaljerade beskrifningen om en händelse, som nu intresserar dig, i mer än ett hänseende, emedan ödet har velat att ett besynnerligt band skulle förena din framtid med mitt förflutna lif — Verkligen, sade Hortense, hvars uppmärksamhet dervid tycktes vakna. Du har aldrig sagt mig genom hvilka omständigheter ... — Ack, min vän, inföll Raoul, jag bäfvade alltid tillbaka för vidrörandet af en berättelse, som ezd: samband med den sorgligaste tidpunkt af min ungdom; ty detta minne daterar sig, som du vet, från den dagen då jag gick ombord, för alt lemna Frankrike och resa till Martinique. Ack! huru långt var jag icke från att förutse de olyckor, de förändringar, som derstädes väntade mig! ... en bård pröfning. för hvilken du allena skulle en dag hela och trösta Mg. Ja, det var, enligt hvad du nyss sade, just då, som Edmond de Gastine frälste mitt lif; icke så, som en annan skulle hafva gjort, i det han beskyddade mig med sin tapperhet och från mig afvände fiendens svärd: nej, han räddade mig genom en plötslig ingifvelse, genom en outsärlig aning, genom ett rop ur djupet af hans hjerta. Jag färdades förbi fästet Saint-Pierre. Oförmodadt möter jag en karl ... jag må säga en tok, med hvilken jag dagen förut hade haft en temligt liflig ordstrid. Han kommer till mig, visar mig ett fodral, innehållande tvenne pistoler, och säger att, som ban förlidr.e sfton sett sig tvungen att ge vika för mig, kom han nu att af mig begära upgrättelse.