Aftonbladet – 25 november 1846, sida 2

— RR RR lete, som eljest bar stämpeln af en allvarlig vänlighet, oca gjorde det för ögonblicket ännu skönare än vail:gt. Helt nära fyratioalet, bibehöll Rzoul ärnu denna ungdomens på en gång yppiga och förtöriska blomma, som utmärker den trettioåriga rsannen. Heins öga var lifligt, eluru något skuggadt af fordaa dagars sorg, och en behag1: fetma minskade ingalunda prydligheten i hans v. xt och ledigheten i hans rörel:er. Tilläggom härtill att han var öm, deltagar.de, redlig, och stt alla dessa egenskaper stodo att läsa på bans ansigte, och man torde då först kunna göra 5:g en id cm hvad vi tro oss kunna kall: herr de Maynards manliga skönhet, ehuiu hans ansigte ingalunda var reguliert. Hortense behöfde icke se på honom tvenne fboger, för att f na det ban stod under ir flytandet af någon !yckligörande könsla. Hon yttrade deiföre, i det hon fattade hans båda händer: Å — Min vin, jag slår vad att du fått veta och att du snart meddelar mig någon glad nyhet. . — Detär sennt, min söta Hortense, svarade han. Jag har fått veta något, som jag icke ers vågade hopp:s. Edmond de G.stine anländer från Caerburg och intröffer här i morgon. — Juess far! ropade bor, snarare besvarande en a sina egna t:nkar, än de ord hor nyss hört; en omständigbet, hvarvid Raoul dock icke fästade någon uppmärksamhet, ty han fortfor, utan att ändra uttryck i rösten: oo Ja, Edmond, den ende mar, åt hvilken jag någonsin af hela min själs innerliga känsla