Aftonbladet – 25 november 1846, sida 1

hon var så helt och hållet oförbersdd, kunde bon icke återbålla s na tårar. — Jag har orätt, återtog den usge mannen, som uadvek att se på henne, och jag ber er om förlåtelse... Jag hoppades att kunna vara bättre herre öfver min känsla... Dock, hvad är alt göra? ... Jag insåg att detta besök skulle bli svårt... svårt för er, emedan det bedröfvar er... svårare för mig, emedan det onödigtvis skulle upprifva mitt bjertas sår... och likväl har Jag kommit... Låtom oss dock tala om något annat. Herr Daugeville har anmod:t mig att lemna er detta paket, som icke får brytas af någon anaan än er... af er aflena... och det dagen före ert bröllop. Och vid dessa ord lade Jules en temligen ster pappersrule på bordet. Omslaget på denrz rulle syntes gulnadt a! tiden. — Pepper! ropade Hoartense, paoper... till mig? ... vet ni hvad de innehålla? — Iagen vet det, svarade Ju!es. Min prn cip ls företrädsre, herr Mosriel, hide först e.nottagit dem att iörvara, men sedermera tes a menterat dem till herr Daugsville, jemte uttrick!iga föreskrifter angående den tidpunkt då de skulle framlemnas. Dsrna tidpunkt är nu kommen; de, som !å:t uppdraget, ba gjort sin pligt, och mina är att nu afligsna mig, föl att gifva er er fullkomliga frihet. Farväl, mem sel Hirten el — Men ni återkozmer väl, Jules? ... denn: resa... — Ar oåterkal!eligen besutad. På her Dau;eviiles rekommendation finner jag i bu!