ETT OMÖJLIGT GIFTERMÅL. ) AF MOLE-GENTILHOMME. ANDRA KAPITLET. Hortensa bade, utan att hafva talat, bifvit tagen på orden. Knappast hade hon visst sig vid förstret, förräa Ju!es, som lemnade sitt gömstäle, ilade med stormsteg uppåt kustgatan och in i herr de Maynards hus. Mycken oordning röjdes i hans skick, hans klädsel och hela hans person, och när han varseblef Hortense, förlorade han den lilla fattning som ännu återstod honom. Också öfverdrogs hennes panna afen synbar rodnad, då hon med oväker röst yttrade: — Hal... det är ni, herr Jules. Ni kommer, sannolikt för stt... — Mademoiselle! ... jag kommer för att taga farväl af er. — Ni lemnar 0:s? — Ja, för alltid. Hortense syntes försagd vil detta svar. Efter några åt förvåningen inrymda ögonblick, återtoz hon i en förebråcnde ton: — Ma, detta är otacksmt, min herre Under all den tid ni lefvat så goit som bland oss, vet jag ej att vi kunnat gifva er det ringaste skäl till missnöje... Hvad hafva vi fjor! er emoi? — Åh ingenting, mamsell Hort:nse... viss ingenting. Och hvilket klagomål sku!le jag väl anföra, som ej belve anseit såsom orättvisa! Herr de Maynard har, inför min far, iklädt sit ) Se A. B. 4 271 och 272.