Aftonbladet – 25 november 1846, sida 1

heliga pligter mot mig... dem alla har han uppyllt. Af eget val började jag studera lagfarerhetean. På tio år bar jag, tack vare he;r de Maynards omsorger, hunnit genomgå min tråkiga kurs. Heder, anseende, lycka... allt bar ban förberedt åt mig, så att jag, för att komma i besittning af det goda som så mången eftersträ!vsr, utsn att kunna ernå det, ej behöfver mer än utsträcka handen. — Ni, mamcell, ni har på mig slösat alla er sköna sjöls skatter. Ni har varit god, tillgifven, verksam för mitt väl. Herr Raoul var för mig i min frånvarande fars ställe, och ni var mig i stället för min mor, som dog då hon skänkte mig lifvet... i ställt för den syster, som hon måhinda bade gifvit mig, om hon fått lefva längre. Också har jag här tillbragt de ljufvaste dagar af mitt bf, uppväxande mist i denna atmoser af lugn och lycka, och inandendes denna vänskapens lätta, balsamiska luft... Hvaröfver bar jag völ då att beklaga mig?... o min Gus! — On jag är ol cklig, så är de. mig sjelf och ingea snnan, som jag har att anklaga derför... mig sjelf som, i det jag ej förstått inskränka raina önskringsr, begått det felet stt eftersträfva hvad jog aldrig kuade erhåll. — Mer, Hortense — är det då mitt fel alt jag på ala håll varit omgifven afså många arm ? Hvarföre gjorde man mig så Iycklig? Hela mitt fel, i fall jag begåt något, är att hafva för mycket vant mig vid säliheter, att hafva för lätt och utan motstind låtit draga mig till denna med bommor öfvervuxna sjuttnirg, som var framför mig, och att ej hafva kurnat genomgå så många frestelser, utan att