, Men kring Pernassens solbeglänsta kullar Ett sorgflor virar saknan med sin hand. Frid öfver Sångarns stoft! På blomklädd urna Nu ristar diktens bulda genius in: De lagrar vissna ej, som dina skurna, Men länge åröjer, förrn det himlaburna Sig speglar i en själ, så hög som din. ÅA.