Aftonbladet – 23 november 1846, sida 2

— -— L —X——z—-O ———— — —.jt tm —— LL te sig — hvilka utgöra kustgatan och som ådragit In; ouville jemförelsen med en sysslolös och nyfiken kastellanska, som, vårdslöst lutad på armbågarna mot skranket af balkongen, betrvkt:r från denna höjd hvad som tilldrsger sig under hennes fötter. Derifrån — vare sig att himlen färgas af en purpurröd strimma, eller af en genomskinlig 2zurförg, vare sig att orkanen slungar sina snabba hvi:flar, eller att vindarne sitta tysta i alia bimlens fyra hörn — så är dock skådespelet alltid skönt, alltid majestätiskt, alltid storartedt. Hvad ögat här öfverskidar med en enda blick, vore tillr:etligt för flera timmars beundran. Midt emot, allde!es nere vid foten al den branta höjden, ligger Havre, här och der afskuret af vattenbassinerna, liksom afen mängd glittrarde spegelskifvor, och omgjordad ined ep gördel af grönskande mark. Till höger följa hvarandra, liksom hbölle dbvarandra vid Handen, Percy, som den höga floden vattnar, Saint-Roche, hvarest de döda hvila, Och på samma kust synes, Liksom försvinonande i dimman, la Here och fyrb!ker Saint-Adressa. Till venster ser man, på långt bål, B2sseSeine rulla sina vågor med den allvarsamma och högtidliga Jångsamheten kos en brud, fom går att bålla bröllop med cceanen. Vid klat väder kan man ännu, i fonden af denna panorama, hvilken synes vara nyss utgången ur händerna af en välgörande fö, upptäcka Honfl:ur, den stad, dit pariserne plåga vallfärda, Trouville, Dieppes lyckliga medtäflerska, samt Dives och Savcnels rörliga sandrefvar. Den nedgående solen satte i d.tta ögorbick en gyllne krona på denna herrliga t:fla. Hortense, sluten inom siz sjel, tycktes betr:kta — utan att likväl begripa det — det subliraa verket af denna natur, som lefde, rörde sig oc oroskapade sig inför kennes ögon. Synbarligen voro dock hennes själ och hennes tankar långt borta. Förlåtom henne! Huru skulle väl hon, den oerfarn2, ännu icke adertonåriga flickan kunna tänka på nigot annat än den nära förestående tilldragelser, som hittills varit för henne ingenting annat än en glad, nästan flygtig dröm, men som från morgondagen, från samma tim