Aftonbladet – 23 november 1846, sida 1

ETT OMÖJLIGT GIFTERMÅL. ) AF MOLE-GENTILHOMME. En dag, då fru de Maynard låg sjuk, kom en bondqvinna med ett lindebarn på armen och bad så enträget att få slippa in till frun. Et ter samtalet, som fördes mellan fyra ögon och varade nära en timma, lät Henriette inkalla sin man och sade, i det hon visade honom den lilla flickan, som bondhustrun höll på armen: — Ser du den der ståckars lilla varesen? Hon har inga föräldrar. Den som gifvit henne lifvet, har utan tvifvel icke arit i stånd att gifva henne något mer, icke e s itt namn, och det är den der beskedliga 4;, unan som det arma barnet har att tacka för a.t det icke redan frusit och svultit ibjel. Ssulte icke du wvija fullborda ett så kristligen börjadt barmherughets: verk? Min vän, neka mig icke den glädjen att göra en god gerning innan jag dör! Midt under den djupa sorg, som nedtryckt mig under din frånvaro, bar mitt medlidande fästat sig vid detta lilla barn. På det att nu detta medlidande måtte bära god frukt, rnåste du lova mig att vara i fars ställe för den stackars faderoch moderlösa. Svär att du vill upptaga och älska henne, af kärlek till mig. Ehuru oväntadt detta förslag var, trodde Raoul sig genast böra uppfylla Henriettes önskan; och då hon vidare bad, att det henne tillhöriga sottet dOrmessoa skulle, efter hennes död, siljas och den derför erhållna summan insättas på ränta, till förmån för den lilla fosterdottren, beviljade han äfven denna begäran. Den lilla Hortense — det var så som amman kallade henne — tycktes liksom förstå att man sysselsatte sig med henne, ty hon smålog åt sina beskyddare och sträckte v ot dem sina små knubbiga armar. ) Se 4; B. M 271.