Aftonbladet – 23 november 1846, sida 1

SS LL Ät minne endast under den tvifvelaktiga formen, och på sätt och vis i ett perspektiv, som redan var temligen ur sigte; derföre svarade hon ock på den unga flickans argument, utan den ringaste förlägenhet: — Ack, mamsell, hvilken skillnad! Naturligtvis är jag långt ifrån att ännu en gång vilja bevittna en sådan katastrof som Strandfågelns olyck:, och ingen har, mera än jag, kunnat sörja öfver den stackars fru de Maynards död. Men sedan... och för att tala endast om er... hvilken oupphörlig serie af glädje, triumf och förtjusniag! Från söt, som ni först var, blef ni intagande, sedan skön. Hr Rz:oul, som bhittills hyst en fars oegennyttiga kärlek till er, erbjuder er sin hand, hvilken ni emottager .-.ut:n sorg... som jag tror... så att ni, redan i morgon, finner er i besittning, icke allenast af en hedrande rang, utan äfven af en omätlig förmögenhet. Nu frågar jag om äfven den skickligaste romanförfattare skulle uti allt detta kunna fiana ämne till någon af dessa sataniska uppfinningar som... om man blott ville vara förnuftig ... Men, mamsell, ni hör ju icke hvad jag säger. Hortense hade verkligen vändt sina blickar mot dörren, och sammanknipningen af hennes läppar dolde ett lätt småleende. Marthe slöt häraf alt de ej voro allena, och i det hon såg sig om, ropade hon: — Hål... det är herr Etienne Gobert! — Jag sjelf, svarade dea nyligen inkomne; jag sjelf som kommit tidigt nog för att få veta, att ni ännu hiller er vid samma kätteri som härom dagen. Och när nu Hortense gjorde en min af förvåning, fortfor han: — Ja, ja — vi hafva redan en gång förut disputerat med hvarandra i det der ämnet. Mamsell Marthe förnekar dramens existens i det allmänna lifvet, och jag deremot påstår, att