Aftonbladet – 21 november 1846, sida 3

oj alt Hiru UCCUUOC via BID Sida väcka menniskors meda-lidandge. En plats på Prins Carls inrättning är 3 I förut sökt för gossen, men utan framgång. — no PRLANDADE ÄMNEN: ; o— ENGELSMANNEN OCH GRISETTERNA Två griYleetter i hatt, blomstrande i den lyckliga åldern af 48 år, äro inställda inför korrektionella polisen; deras utseende kontrasterar betydligt emot missdådsrnes och trasvargarnes, som omgiva dem. Den ena heter Josephine Gautier; det är den yngste: hon har ögonen oupphörligt fästade på den äldre. Helvise Labaud, bredvid hvilken hon tyckes vilja spela rollen af en liten brorsdotter. Dessa båda msmseller bebo samma kammare i ett hus vid gatan Coquenard. Ödet låter en ung en.Igelsman, sir Crampfton, byra sig rum i samma I hotell; den unge mannen har egnat sig åt handelsyrket och är kommen till Paris för att erhålla en plats uti ett stort modmegasin, ett som kallar sig Idet förnämsta på jorden. I Om den unge engelsmannen icke hade vackra ögon, hade han i stället en med shillings och guiIt er väl försedd börs. Bekantskapen ver snart gjord, och Jorephine, den yngsta och vackraste, blef ganska riktigt föremål för sir Crempftons hyllning. Det var i sin ordning; men matlusten kommer medan man äter, och den engelska förföraren föll på den tankan satt utsträcka sin hyllning äfven till Jorephines ksmrat. Olyckligtvis hade Heoise några dygdiga skrupler, hvilka hindrade henne att bifalla de britanniska förslagen. Man blef osams, och de båda grisetterza gåfvo engelsmannen på biten. Det hände likväl sedermera en afton att grisetterna trädde inom dörren hos engelsmannen för att tända sitt Jjus; och han tänkte i sin oskuld att tillfället vore gynnande för att äfven återupptända kärleksflammean, som hade blifvit utsläckt genom hans förra framfusighet. Knappt hade de båda fruntimren kommit öfver hans tröskel, förrän han stängde in Håeloise i sin ksmmare, och störtade derpå hufvudstupa in i ett annat rum med Josphine, med hvilken han ville hafva en förklaring. Här fö!jer nu berättelsen om hvad som vidara hände; det är He!oise, gom talar: I Då j:g fann mig enss:m, satte jag mig i en fåtölj. Jeg kände att jag satt på något hårdt, jag skulie naturligtvis undersöka hvad det var och piträffade tre mynt, hvilka jag tog i beslag och lade å sido. Ah, min engelsman, sade jag för mig sjel, jag skall spela dig ett veckort spratt. Jag lånsr dina småmynt, och skall i morgon betala dig mei något ganska bittert... Jag tycker hvad du skall grino. Snart släppte han ut mig och jag aflägsnade mig med Jostpbine. Men pu börjar den gunsti herrn springa omkring och skrila: Hrad? men her stulit ifrån mig mitt gu!d, Hå:oise, hör hit! Jag började skrstta och förklarade för hohom det stälmstycke jsg baft i sinnet. I detssmma öppnade jag min hand och fick nu se att det icke ver silfvermynt utan guld, som jag hade; jag återlemnade honom dem; han vågade påstå att något ännu fattedes, och jag blef röd i synen af f rargelse, emedan jag icke är någon tjuf. — MJå ropade han på vakt och lät gripa oss båda ... Såsora tjufvar ... se der bur saken förhåller sig! Att så der låta föra till corps de gardet två fruntimmer för ett gyckel, det är gement, och endest en engelsman kan vara i stånd till ett så småaktigt handlingssätt. Ja, mina herrar, ty han är en engelsman; en fransman skulle icke hafva burit sig så åt. Derom åberopar jag er alle, utropade hon, vändande sig till advokaternas och jurnalisternas bänk. Efter detta utfall mot engelsmännen satte Håeloise sig majestätiskt; Josphine kastade på henne en bifalleande blick. Sir Crampfton företräder. Han vidblifver sitt påstående att han icke återfått alla sina guldmynt; det fattss honom två ännu. Hå!oise utbrister: Huru, usling ... du vågar påstå detta? Men kommisserien har visiterat oss och ingenting funnit; om ni saknar något, gå då och återfordra det hos vissa andra, som hållit till hog er om nätterna.n Sedan kongl. advokaten framställt sitt yrkande och de anklagades sakförsre talat till deras försvar, frikänner domstolen Josepbine, men dömer Håöloise till tre månaders färgelse. Håloise, som under domens uppläsande varit anfallen af en norvös darrning, blir stutligen ursinnig, hotar sir Carpfton med knytnäfven och utropar: Åb, tre månaders fängelse för ett sådant vidunder som du! Tre månsder för en såden apa! Ire månader! Det skall du få betala, jag säger ej meral — Enligt de bref, som erhållits från flera ärd3, komma ifrån den 42 Oktober observationer Då den nja planeten att anställas å de flesta observaiorier i Europa, för att bestämma några ve.enskapliga frågor. Omständliga kommunikationer i detta åfscende bafva äfven blifvit afsända ill observatorierna i Mexiko, Newyork, Goda Hoppsidden och Calcutta, i afsigt att uadersöka planeen från de olika latituder, hvarpå d2 befiona sig. Hr Le Verrier — hvars upatäckt, enligt Enckes ttrande, är den ädleste triumf som teorien gjort — r en ganska ung man. Han är född 4815, sålees endast 30 år och i Saint-Lo, hvarest och i aen han gjort sina första studier. Den franska tidning, hvarur vi hemtat dessa unerrättelser, anmärker, att inom ew århundrade epartementet Normandie (Basse Normandie, m:an Vire och Toucques) skänkt de fysiska och naurvetenskaperne: Rouelle, La Piace, Vauquelin, resnel, Dumont dUrville och Le Verrier. Det r en heder för de gamla männen från Norden, att eras afkomlingar i Frankrike så bevisa sitt urprung från Linnås och Berzelii, Örsteds och Hanens fosterländer. Rättelse: Uti gårdagsbladets art. om föreläsingarna m. m. vid det kongl. Csrolinsia medicobirurgiska institutet, 3:dje sid. 4:a spalten och 3:e raden nodifrån står: det negativa lifvet, is: det vegetativa lifvet.