Aftonbladet – 21 november 1846, sida 1

Henrie:tes vänner, fick uppirag att göra sig underrättad om hvad hon ämnade, och, i fall af hennes enständiga vägran, söka besegra hennes motvilja. Dock, till stor förvåning för de deputerade damerna, som omöjligen kunde tro på ett illvarsamt afslag, så snart det var fråga om en fest och en bal, var fru de Maynard obevekiig och svarade, i det hon med ett småleende sökte mildra det alitför högtidliga i sina ord, att då hennes mans frånvaro gjorde henne på sätt och vis till eaka, ville hon afhålia sig från hvarje handling, som stod i strid med hennes djupa sorg. Som iagenting är svirare att kullstörta, än paradoxer, och som det allmänneligen händer att de dåligaste skälen äro just de som lättast göra sig gillande, afstod man lätteligen från hoppet att besegra Heariettes envishe. Häraf uppstod nu en allmän saknad; ty... buru besynnerligt!... Fru de Maynard bade funnit... kanske just derföre att bon icke efcersökt den... hemligheten ait vara skön, lycklig och firad, utan att derigenom förskaffi sig de fiender, som en dam på modet vanligen ådrager sig, genom de tre stora felen: ungdom, skönhet och hylining. Det var således bestämdt afgjord:, att hon icke skule fara på balen, då hennes far, herr de Nivernay, åtföljd af Marie, sia andra dotter, kom och förenade sina böner med alla de öfrigas. Af systern öfverhepad med böner och af fadern med före:til!ningar, lät bon ändtligen beveka sig. Hvad förmålde väl Henriette mot så många frestelser? : r . Uuderrättelsen härom spridde sig bastigt, och för att i ett enda drag sammanföra fru de Maynards beröm, må man til:ägga, att den glädje häröfver, som ä:ven de skönaste och mest pbehagsjuka damer erfara, icke stördes af en enda förarglig tanka. Slutligen randades festens dag och baens