Aftonbladet – 21 november 1846, sida 1

ETT OMÖJLIGT GIFTERMÅL. AF MOLE-GENTILHOMME. FÖRSTA DAGEN. FÖRSTA KAPITLET. Min Gud, Marihe! hvarföre sitter du så der och skrufvar dig på stolen? — Jag, mamsell?... Åh, det är ingenting ... iogentiag alls. Denaa fråga och detta undvikande svar följdes af ea flera minuters ling tystnad; men snar! åstadkom enabanda o ; k samma verkan som nyss förut. — Min Gud, Marthe, -:u vill då icke vara stilla. — Hör p!, mamsel; det der är lätt att säga fir er, som sitter stila Vid ert fönster; med hjertat och hufvudet ppfjllda a! en enda tanke och ögonen fästade på den dräst, som ni skall bira i morgon. Dagen för bröllopsdagen... det är något som väl kan sysselsätta tankarna .... Men on ni, såcon jag, hölle i handen... — En bok, efter hvad jag kan tycka. — Åh jr, ja, utan tvifvel... det kan så tyckas vid frsta ögonkastet .... Men ser mamsell... det är skillnad på bok och bak. — Ja bevare! af den der bokens gula, något smutsiga bind och af dess något skrynklade blad skulle jag kuana sluta... ja — jag vill till och med slå vad, att det är någon ny roman. — Kan man få veta titeln? — Nej, mamsell, ty det är icke den ringaste bt qvar af titelbladet. Men jag kan försäkra, att titeln måtte vara ryslig. — För all de, goda Marthel... du skrämmer mig. — Ni skrattar!... deraf ser man väl att ni icke list hvad jag nyss läst. — Dertill inger du mig också föga lust. — Föreställ er bara, bästa mamsell, att tvärt emot forntidens romaner, der lasten alltid ble