de Skandinaverne till att söka sin räddning g nom att gå in i det tyska förbundet, hvare det med mycken triumf lofvas dem en pla vid sidan af tyska kejsare, tyska kungar, tysi furstar och tyska republiker: — det sista lockmat för replubliksnerna i Skandinavien. Hvad skall man säga om sådana slags republ ker, som t. ex. Hamburg och det liberal: förbundssätet Frankfurt am Main. Dylikt våg deerbjuda oss. Gud vet hvad Fransmänne skulle säga, om man erbjöde dem att ingå u det Tyska förbundet. Sålunda tala Tyskarne imedlertid blott, då d vilja vara oss behagliga; när de deremot riktigt vis sig i sin egen skepnad, så äro de mycket mindr älskvärda.. Ingen dansk kan resa i Tysklanc utan fara att insulteras; något som Danskarn visat sig vara alltför mycket bildade att åter gälda emot resande Tyskar. Sjelfve den ryk bare danske fysikern Oersted har i Kiel ick kunnat undgå obehagligheter. Redaktören (Kocl al det danskt sinnade slesvigska bladet Danne virke, blef på ett offentligt ställe helt nylige öfverfallen af en ifrig Slesvig-Holsteinare Heuer mann, som i sin harm bet ett finger af hozom Vid sidan af dylika råheter uppfinna de d mest. underliga osanningar och fantasier. Så lunda hafva tyska tidningar omförmält, att de danska gardet, som förnämligast består af Sles vig-Holsteinare (osanning), gjort upproriska de monstrstioner (total osanning). Lauenburg, son blef afträdt till Danmark, i stället för Norge och stäldt i samma förhållande, skall nu likvå hafva ea annan successionsordning, än Danmark Kronprinsen af Danmark kan hädanefter ick gifta sig utan hertigens af Oldenburg samtyc ke, oaktadt konungen af Danmark, såsom be kant, är familjens chef, o. s. v. — Roli gast af allt är dock doctor phil. L. Hausser professor i Heidelberg, då han red störst indignation omtalar, att den danska regeringer infört ett danskt teckenspråk för de döfstummt i Slesvig: den gode professorn och filos. dok torn är således okunnig om, att danska oct tyska tecken äro desamma och att teckensprå ket för alla döfstumma är universelt. Samme man är mycket vred på Corsaren för det den na tidning yttrat att, i anledning af en i Hol stein utbruten sjukdom bland svinen, de badenska förbundssvinen insändt en adress till de slesvig-holsteinske dito, hvari de förra uttrycks sitt varmaste deltagande. Frågar man nu slutligen hvad som borde söras för att uti den slesvig-holsteinska frågar illfredsställa så väl rättvisans som klokhetens ordringar, så blifver svaret: Skilja Holstein och Slesvig alldeles från hvarndra, så att germaniseringen ej mera utbreder ig i Slesvig; — låta Holstein, som är tyskt, ldeles sluta sig till Tyskland och om möjligt olott hafva regenten gemensam med Danmark; — låta Slesvig, som är danskt, alldeles7 sluta ig till Danmark och ingå under detta lands idministration, — och framför allt låta den danka nationaliteten i Slesvig -vederfaras full rättvisa, så att danskan blefve kyrko-, skoleoch lomstolsspråk öfverallt der det är talspråk. Vore konungen af Danmark en sann politier, så skänkte han derhos Slesvig och det eentliga Danmark några gemensamma konstituionella rättigheter. Slesvig skulle då så mycet heldre sluta sig till Danmark. (Insändt.) Till Amalia TLundebero.