PVE RM NUMERA P7 OSV BUR 188 AIGA DPLaR . likaledes kunde det anföras, att Holstein ha -Isina finanser gemensamt med Danmarks. Dett a lär dock likaledes förhållandet med alla sam a mansatta europeiska stater. sl) I nyaste tider bafva holsteinarne dessuton Jönskat att få en Slesvig Ho!steinks flagga. Hva ,Slesvig angår, kan detta naturligtvis icke bi 3 I fallas; för Holstein deremot synes intet skäl at t neka det. 1 Med rätta hafva ändtligen bolsteinarne kla a gat öfver att Christian VIII inskränkt deras pe titionsrätt; men detta är något som med sam -Ima ord är gjordt gällande för hela Danmark -JHvad den danska regeringen således uträtta för den danska nationaliteten i Slesvig, belöpe; sg blott till minus. De som hafva verkat ni. got äro: den danska liberala pressen och de jslesvigska bönderna. På dessa har i sanning det gamla ordskråket bekräftat sig: Nöd lärer nog en hustru spinnax. Den danska regeringen Ihbjelpte dem icke; — nästan alla de bildade Iklasserna i Slesvig lutade åt den tyska sidan soma anses såsom den förnämsta, emedan adeln Joch de fleste vetenskapsmännen tala tyska; — Joch sjelfva ständerförsamlingen, der den öfvervägande pluraliteten är aristokrater, embetsmär loch de från Kiels universitet utgångna advokaterna, var decideradt tyskt sinnad. Då uppträdde bönderna rjelfva; — bildade, under anförande af en bonde, Nils Lorenzen, men i synnerhet af en köpman i Haderslev, Peter Hjort Lorenzen, en liten trygg minoritet i ständerne; stiftade sednare en slesvigsk förening, som satte sig i samband med en dylik förening i Köpenhamn och gick ut på att upphbjelpa den danska nationaliteten i Slesvig; korteligen, använde i och för detta mål allt som stod i deras förmåga. Bland de bönder, hvilka i synnerhet hafva verkat med kraft och ifver, må nämnas den högst talangfulle unge bonden Laurids Skau. Men alla ansträngningar, både af de slesvigska bönderne och den danska liberala pressen, kunde dock blott litet hjelpa, så länge de närvarande ursprungliga förhållanderne fortfara. Aonu fianas således, såsom det i sista Roeskildska. ständerförsamlingen tryckta kommittebetänkandet utvisar, 400 tyska folkskolor i distrikter som tala danska språket; och i de 280 danska skolorna besättas lärareplatserna med personer, som komma från det tyska seminariet i Tönder. Och likväl har det blifvit ansedt såsom ett stort framsteg, att danskan skall vara ett rättegångsspråk der det är ett skolspråk. Men i det danska distrikt, der det finnes 400 tyska skolor, skall tyskan naturligtvis också fortfara att vara ett domstolsspråk. Man föreställe sig dock hvad det vill säga, att familjer, hvilka sinsemellan aldrig tala annat än danska, måste i kyrkan, i skolan och inför rätta böra ett fremmande språk och att detta är lagligt. När härtill kommer det ofvan omförmälta förhållandet, att hela landet är öfverspändt af ett nät tyska aristokrater, embetsmän och advokater, som icke sky något medel för att genomdrifva sina syften, så ser man huru nödvändigt det är för regeringen att kraftigt uppträda, framför allt skilja Holstein från Slesvig, i spetsen för det förra ställa en tysk och för det sednare en dansk styrelse, bestämma att de som vilja hafva embeten i den danska delen af S!esvig skulle vara från Köpenhamns universitet, samt i öfrigt träffa alla andra anstalter af nöden, för att skydda den danska nationaliteien, utan att träda den tyska för när. Ju längre regeringen dröjer med detta, desto större framsteg gör tyskheten, och desto svårare blifver det också att drifva något igenom. Ty redan nu hafva Slesvig-Holsteinarne genom sina agitationer drifvit det derhän, att det eljest så sömniga Tyska förbundet begynt blanda sig i saken. Det bar hittills visserligen blott skett för hvad som angår Holstein, hvartill det är fullkomligt berättigadt; men man kan dock förutse att nämnde förbund snart kan intagas af den illusiop, att det äfven har med Slesvig att göra. Detta kunde väl i sig sjelf vara mer likgiltigt; men under denna synpunkt kan man ej betrakta, att hela den tyska nationen faller in i en sådan inbillning, som att tyska nationaliteten i Slesvig (!) kan Jida en den mest bimmelskriande orätt,. Dylikt, i omvänd mening, sker deremot, så länge Slesvig-Holsteinska artiklar fortfara att öfversvämma Tyskland. De lögner och hånande framställningar emot Danmark och hela Skandinavien, som nu för tiden tyska tidningsblad, ja, till och med vetenskapliga skrifter innehålla, utgöra verkligen ett i historien ensamt fenomen. Att icke tala om de föga smickrande epiteter, som de vid alla tilifållen gifva den danska nationen, uppställa de ideligen sådana påståenden, som att Slesvig är ett fullkomiigen tyskt land, att hela Danmark talar ett slags förderfvad platt-tyska, att alla de skandinaviska språken äro underafdelningar af det platt-tyska; och mycket af detta tros verkligen bona fide i Tyskland — tack vare förnämligast Slesvig-Holsteinarnes bemödan den! Derföre våga också de, som låtsa sig vara vänligt sinnade emot Skandinaverne, göra oss så oförskämda förslag, som att vi skulle uppgifva vår nationalitet och ingå i det tyska förhundet. Skka artiklar hindar man nec ofta nå