ja SMESIRESTRNNINOSnESE sa TAR buru skall det då gå med den mäklare, som IHefvat allena på dess utbjudande å tout priz? I Om man läser hvad en den mest srridda tidningen i Frankrike härom säger (Le Siöcle, som i de flesta afseenden torde kunna anses uttrycka majoritetens meniog), så är förhållen det rätt betänkligt. Se här hvad den yttrar derom: Vår regering har, under den tid hon innehaft makten, haft relationer med ett stort antal utländska makter — England, Spanien, Portugal, såsom deltsgare i qvadrupelalliencen; med Ttalien, genom Anconas besittningstagande; med Belgien, i följd af det landets revolution; med Förenta Staterna, i anledning af dessas kraf för en fordran; med Mexiko och Buenos Ayres,ioch för handelns intressen; med Marocko, i afseende på Abd-elKader; med Paschan af Egypten rörande Syriens besittning, och med Sultan, rörande de kristne på Libanon. Oiyckligtvis hafva alla dessa relationer visat sig för Frankrike förenade med motgångar, uppoffringar, förödmjukelser och ofta faror, och man kan antaga med temlig sannolikhet, ett de stater till hvilka Frankrike nu befinner sig i den gynsammaste ställningen, äro de, med hvilka den inga relationer haft. Öfverallt der dess kabinett mellankommit, her det misslyckats, — öfverallt der det vågat en strid, har det besegrats, Med England har det nu brutit. Ingen vet om det, efter revolutionen i Portugal, har i det landet en vän eller fiende. Dess politik i Spanien har betagit spanska folket allt förtroende. I Italien har det, då man såg Påfven der börja reformer, sagt honom att de voro alltför tidiga. Hvad beträffar Belgien, har det icke vågat gifva stöd åt förslagen om en politisk och kommerciel förening. Efter att hafva förnekat sin skuld till Förenta Staterna her det måst betala denssmma. I Mexiko har integandet af S:t Juan dUllosa,i Portugal, våra krigsskepps inlöpande i Tejo, i Buenos-Ayres vår flottas ditsändande, hvarken medfört säkerhet eller fördelar för landet eller vår handel. I Marocke har slaget vid Isly endast blifvit en vissnad lager. Hvad våra soldater uträlstat, det har vår diplomatik låtit blifva ogjordt. I Egypten har det icke varit i stånd att bibehålla den ställning, som det en gång vann. I Orcisnten ha katolikerna genom det blott haft ett vanskligt stöd. Med ett ord, det her öfverallt visat eig svagt och obetydande, och det står lika illa till med förhållandena till dess föregifna allierade i London, Madrid, Lissabon, Washington, Brissel och Alexandria. som med regeringarne i.S:t Petersburg, Wiea, Berlin och de öfriga, som bållit sig på afstånd från det. Nu nödgsas det således utropa: fred på hvad vilkor som heldst — fred öfverallt — fred för alltid! Ty huru skulle det utan förfåran kunna tänka på ett sjökrig, i den obehagliga ställning det nu står till England; eiler på ett krig till lands, föraktadt som det är i Berlin, Wien och S:t Petersburg; eller på ett krig för principer, sedan det svikit slla folks förhoppningar, låtit all nationalkänsla kallna och allimer söndrat regeringens sak från folkets. Ar denna skildriog sann, så finner man deraf, huru sjelfva den politik, som franska regeringen följt, så invecklat dess ställning, att .deana i detta ögonblick är svagare än nåsonsin; — och att den är hvarken aktad inomeller fruktad utomlands. ft t——L