red förut. Så var man kommen ända till skogsbrynet bakom byn Heckeritz, der på en fjerdedels mils afstånd Streckelberget, med det höga bålet på sin spets och en oerhörd mängd menniskor, hvilken med satanisk glädje hviftade med hattarne, reste sig, lik en kolossal katafalk, höljd i skog och moln. Maria blekoade vid denna anblick, om det är möjligt att döden ännu kan blekna, och sänkte qvidande det matta hufvudet emot prestens bröst, då bakom dem uppstod ett förvirradt, vildt sor!, och snart Ridiger, på en hvit stridshäst, med draget svärd, uppslsget visir och svajande fjäderbuske, framsprängde, ropande: Tållen, skändlige, fördömde bofvar, så kärt ert lif är, hållen! Då detta genast åtlyddes af den förskräckte formannen, och alla förundrade skådade omkring sig och äfven Maria höjde det bleka, tvifvelaktiga hufvudet, höll den ädle ynglingen redan vid hennes sida, i det ban böjde sig ned från hästen till vagnen, sträckte armea emot henne och ropade: Ja, älskade! Gud; som beskyddar oskulden, sänder mig till din bjelp; kom på min häst och fly dina mördare! Nu blefvo den oförlikneligt hulda flickans kinder förklarade af en späd rodnad, såsom den hvita kritklippan, då den purpras af den uppgående solen; bäfvande, utsn att ännu vara mäktig ett ord, sträckte bon armarne ur den svarta dödsmanteln emct sin räddare, dervidå vinden fläktade hennes långa, skönlockiga hår emot hans knä. Han ville nu lyta den ljuva bördan upp till sig, då Witticeh af svartsjuka, barm och härend framspräsgde med de ordea: Hvad betyder detta, Röliger? Understår ni er att trotsa lag och rätt?, Ha, skändlige bof! ropade denne, i det hän lät den älskade-åter nedfalla på vagnens halmbädd; ir det du, som utfordrar mig? Vid den