Aftonbladet – 18 november 1846, sida 2

i klådsingsskörtet. På frågan, efter sin far, erhöll hon intet svar, utan efter slutadt förhör återfördes hon till fängelset. Här infann sig redaa efter två dagar pastorn Johannes Meissner från Be z, för alt bereda den arma oskyldiga till döden och meddela henne dena heliga nattvarden. Afven hen vsste icke något om fadren, och alia de forskningar, som ban af eget deltagande anstälit, hade varit fruktlösa. Den rysliga blodsdomens förkuanande hade för den arma Marias sjäsoch kropis!idande något lugnande, då hon snart hoppades för evigt uadslippa sina skärdiga fiender gecom dödsstraffet, hvilket bon skulle undergå på Streckelberget, der det förmenta brottet blifvit begånget. (Slutet följer.) FEN .— DICKENS har utgifvit en ny roman under titeln: Firman Dombry komp. affärer en grös, ea deail och till exportt. — NATIONALDRÄGT. För dea belgiske konstnären är det en stor fördel att han öfverallt i sitt fädernesland ännu finner den pittoreska folktdrägten, som uti andra länder måst lemna rum för de nya moderna. Endast de högre klassorna bära här, likasom annorstädes, de franska modkostymerna; folket har öfverallt förblifvit de gamla bruken troget, och om också kläderna hos karlarne icke just se gammalmodiga ut, så äro de dock lätta och pittoreska. Belgierne bära med en viss nationalgtoltbet blusen, hvilken till och med i marmor, utr grefve Merodis staty i S:t Gudula kyrka uti Brässel, tar sig ganska väl ut. Men serdeles erinrar qvinnornas drägt mycket om de gamla genrebilderna. Wallonskorna bära en hvit veckad rock och deröfver en vid jacka, som nedfaller i veck öfver höfterna och ännu påminner om de spanska drägterna. Antwerpens qvinnor begagna till denna drägt den vackra vingmössan, hva ifrån två spetsgarnerade flyglar fladdra. Uti Gent ser man i stället för denna den lilla stråhatten, som endast betäcker bakdelen af hufvudet. Årfven de holländska qvinnorna hafva en:egen och pittoresk drägt.