samma förfarande. Ni har verkligen dödligt förskräckt mig, och det desto mer, då jag tviflar på att er afsigt kan vara ren; ty pi vet, alt jag endast är dotter till en arm, förföljd prest l O dyraste engell ropade nu ynglingen, i det han, fattade hennes motsträfviga hand och betäckte den med brinnande kyssar; har ni intet annat att anföra, än den usla ståndsskilnaden, så svär jag er vid den lefvande Guden, att detta icke skall blifva något hinder för vår kärlek, ehvad ock mina föräldrar och anhöriga kunna hafva att deremot invänds! Ack! säg blott ett tröstande ord! Den minsta förhoppning ni ger mig blir ett steg till min största sällbet, till er, min outsägligt efterlängtale lycksalighet l Maria, hvilken nu såg den skönaste ynglingen på hela ön vid sina fötter och af honom red all kärlekens eld icke tilltalad — utan tillbedd, kände för första gången en ljuf rörelse och bäfvan i sitt hjerta, som bon aldrig förr erfarit; dock hastigt besinnande faran af denna känsla, trädde hon beslutsamt tillbaka och tölropade den ännu knäböjande: ör Guds skull stig upp och lemna mig; ty hvad ni är må säga, är den klyfta, som åtskiljer oss, oöfverstiglig, och om än era föräldrar samtyckte, gör dock min far det aldrigl Jag tager allt detta på mig, jag skall lida allt, blott icke ert bat, ert förakt, svarade ynglingen i djupt smärtsam ton. Ack, Maria, endast ett ord, ett enda ord sf hopp och ni väpnar mitt bröst emot ödets alla stormar och anfalll